Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kristliga monoteismen - I. Kristlig uppfattning af gudomen - 6. En kristen tror på Gud förutan bevis - 7. Försynen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
vermod och från förtviflan, ty i honom lära vi känna både Gud,
syndaeländet och den enda väg, på hvilken vi kunna räddas ur det senare.
Pascal, Tankar i religiösa frågor. Öfv. af V. Modin.
7.
Försynen.
Hur kort vår svaga tanke hinner!
Af sinlighetens dimma skymd,
han i atomen ringhet finner
och storhet blott i tal och rymd.
Men du, som rymdens haf ej tömmer
på alstringskraft i seklers längd,
du ej med jordisk blindhet dömmer,
du ej det stoft, du lifvat, glömmer
för massan af systemers mängd!
För oss, ej för naturens herre,
är detta smått, ett annat stort:
af delar, dem vi kalla smärre,
har han det stora hela gjort,
som själft en prick i rymden flyter! —
Du hör ej detta bladets ljud,
som faller, — men när stormen ryter,
när blixtens eld ur molnet bryter,
då tror du se och höra — Gud!
Och han, — insekt, fall ned och bäfva! —
och han, när ur de banors lopp,
hvari planeterna sig hafva
och solarna gå ner och opp,
han världar hör på världar falla,
och tusen himlar och än fler
af deras krossning återskalla, —
då tycker han, som skapt dem alla,
sig höra — bladen falla ner!
Systemet ej till sällhet traktar,
det har ej kval och ej begär.
Den mask med känsla, du föraktar,
i värde öfver solen är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
