Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nationela moralen - V. Hellener och Romare - C) Social dygd - 2. Hellener och barbarer - 3. Tyrannmord - D) Det sköna och goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
dem oupphörligt att aldrig fly ur striden för fiendernas mängd, utan
att stå kvar i ledet och segra eller dö. Men tycker du att jag
endast pratar i vädret, så vill jag tiga och icke fortsätta detta ämne;
hvad jag redan har yttrat, det har du tvungit mig att yttra. Måtte
dock allt gå efter ditt sinne, o konung!’7
Herodot V1L 104. Öfv. af Carlstedt.
3.
Tyrannmord.
Svärdet draga jag vill, med myrten siradt,
som Harmodios och Aristogiton,
då för deras hand härskaren föll,
och åt Atenes stor frihet och rätt blef beskärd.
Ej, Harmodios, hvilar du bland döda,
uppå de saligas strand du vandrar lycklig,
där Achilles och Tydeus son,
lysande Diomed, vandra i gudars fröjd.
Bachylides.
D. Det sköna och goda.
Jag vill dock, visserligen i korta hufvuddrag, återkomma till
mannens dygd, på det hans lof må lättare fästa sig i minnet:
Agesilaus höll helgedomarna i ära äfven hos fienderna, ty han
var af den åsikt, att man måste räkna gudarne till sina medstridande
lika väl i det fiendtliga som det vänskapliga landet. Mot sådana,
som tagit sin tillflykt till gudarnes beskydd, våldförde han sig aldrig,’
till och med då de voro fiender. Han ansåg det motsägande att
kalla dem, som stulo i templen, för tempelskändare, men däremot
dem för fromma, som ryckte skyddssökande från altaret. Han
uttalade sig vidare vid hvarje tillfälle i den riktning, att gudarne hafva
icke mindre behag till fromma verk än rena offer. Jå, äfven då det
gick honom väl, förhäfde han sig icke, utan visste att tacka Gud.
Och då han var vid godt mod, bragte han talrikare offer än han
under brydsamma förhållanden hade utlofvat. Han var van att synas
glad, då han var bekymrad, men att däremot vara lugn, då han hade
framgång.
Bland hans vänner var det vidare icke de mäktigaste, utan de
tillgifnaste, som han mest älskade. Och han var icke ond på
någon, som hämnades en liten oförrätt, men väl på en hvar, som med
uppenbar otacksamhet lönade åtnjutna välgärningar. Det var honom
en glädje att se de vinningslystna blifva utarmade, de redliga där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
