Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nationela moralen - V. Hellener och Romare - D) Det sköna och goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
och i hög grad uthållig i strapatser, gaf han med största nöje efter
för sina närmare bekanta, emedan hän var mera betagen i vackra
handlingar än vackra kroppar. Visste han att lägga band på sig vid
lycka och framgång, så kunde han under ogynsamma förhållanden
hålla modet uppe. Kan ville icke göra sig älskvärd genom skämt
utan genom sitt uppförande; och sin själfkänsla gjorde han icke
gällande med stolthet utan med Urskillning. Under det han föraktade
storskrytare, var han ödmjukare än de anspråkslöse; ty sin ära sökte
han lika väl i anspråkslösheten af sitt personliga uppträdande som i
den vackra utrustningen af sin här, jå, äfven däri, att han hade så
få behof som möjligt och förskaffade sina vänner så många fördelar
som möjligt.
Härtill kommer att likasom han såsom motståndare var ytterst
besvärlig, så var han såsom segrare lika mild. Och likasom han för
fiender var svår att öfverlista, likaså var han för vänner högst lätt
att öfvertala. Ständigt betänkt på att trygga sina vänners ställning,
gjorde han till sin uppgift att försämra sina fienders.
Den som hörde till hans familj, kallade honom verkligen
släktkär; den som behöfde hans hjälp, alltid tjänstvillig; den som gjort
honom tjänster, tacksam; den som lidit orätt, sin hjälpare; den som
slutligen delade faror med honom, näst gudarne sin hjälpare. Han
synes mig vara den enda människa, som lämnat bevis på att
kroppens krafter väl kunna åldras, men att stora mäns själsstyrka
blifver oberörd af ålderdomen. Han åtminstone nekade icke ett
ögonblick att sträfva efter höga och sköna mål. Huru visade sig icke
därför hans ålderdom ungdomen öfverlägsen! Ty hvilken var i
blomman af sin ålder så fruktansvärd för fienderna som Agesilaus vid
sin lefnads yttersta gräns? Hvilken sågo fienderna med större glädje
röjd ur vägen än Agesilaus, fastän han slutade vid hög ålder.
Hvilken ingaf bundsförvandterna så mycket själfförtroende som
Agesilaus, fastän han redan stod vid lifvets gränsskillnad. Hvilken
yngling hafva vänner bittrare begråtit än Agesilaus efter hans i hög
ålder inträffade död.
Just sålunda gjorde sig denne man nyttig för fosterlandet ända till
sin ändalykt, att han icke ingick i de eviga boningarne utan att
gagna staten på ett ännu mera storartadt sätt efter sin död. Och
han lämnade dessutom efter sig på hela jorden minnesmärken af sin
dygd och fick åtnjuta i sitt land en kunglig begrafning.
Xenophon, Loftal öfver Agesilaus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
