Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - II. Filosofisk moralåskådning - B) Hellener och romare - 11. Hvad är medlidande? - 12. Bekymra dig icke om de yttre tingen - 13. Stycken ur Epiktets fragmenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
11.
Hvad är medlidande?
Ser du någon gråta af sorg öfver sitt barn, som stannat borta
från hemmet, eller öfver förlusten af! sin förmögenhet, så gif akt,
att du icke får den föreställning, att han är en olycklig man. Nej
du må noga besinna och hafva det svaret på dina läppar: Hvad
som bedröfvar honom, är icke hvad som händt, ty samma sak
uppväcker icke sorg hos en annan, utan endast hans egna tankar om
det skedda." Såvidt det gäller endast ord, tag genast del i hans
sorg, och lyckas du ej på annat sätt, gråt själf med honom. Men
i ditt inre må du vara oberörd af hans klagan.
Densamme.
12.
Bekymra dig icke orn de yttre tingen.
Vill du gå framåt i lefnadsvishet, lämna åsido dessa tankar:
"Om jag vänder min uppmärksamhet från mina egodelar, skall jag
icke hafva något att lefva af. Om jag icke tillrättavisar min tjänare,
skall han blifva själfrådig." Ty det är bättre att dö af hunger, om
man endast är utan fruktan och smärta, än att lefva i öfverflöd, men
utan rö till själen. Och det är bättre att din tjänare är själfrådig,
än att du är olycklig.
Försök blott med ringa ting! Litet öl har slagits ut, en rest
vin har blifvit bortstulen. Såg till dig själf: "Så mycket kostar
lugnet, så mycket sinnesron." För intet får man ingen vinst!
Och då du ropar på din tjänare, så tänk: "Han kan kanske
icke höra det, och hör han, så kan han måhända underlåta att göra
hvad jag vill." Men i hvarje fall bör det icke gå därhän, att då du
kallar din tjänare, det må bero på honom, huruvida du förlorar ditt
lugn eller icke.
Densamme.
13.
Stycken ur Epiktets fragmenter.
Ett lif, insnärjdt i världens obetydligheter, är likt en flod om
vintern, ty det är våldsamt och orent och gagnlöst och tyranniskt
och uppbrusande och af kort varaktighet.
En själ, som umgås med dygd, är lik en evig vår; ty den är
ren och ljus och rik och uppfriskande och inbjudande och
hälsobringande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
