Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - II. Filosofisk moralåskådning - C) Den nyare filosofien - 6. Själfkännedom - 7. Plikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
Själfkännedom.
Känn (utforska, begrunda) dig själf, icke med afseende på din
fysiska fullkomlighet (duglighet eller oduglighet till allehanda
ändamål, som antingen äro dig angenäma eller nödvändiga) utan med
afseende på din moraliska sida, din plikt. Pröfva ditt hjärta, om det
är godt el ter ondt, om dina handlingars källa är ren eller oren, om det,
som, vare sig ursprungligen tillhörande människans substans eller
härledt (förvärfvadt, nyvunnet), kan tillräknas dig själf och ditt
moraliska tillstånd.
Denna själfpröfning, som fordrar att intränga i hjärtats
svårtillgängliga djup eller afgrund, och den härigenom vunna
själfkänne-domen är all vishets begynnelse. Ty denna senare, som består i
frihetens öfverensstämmelse med ett slutändamål, kräfver hos
människan först undanrödjande af de inre hindren (en dålig, hos henne
inneboende vilja) och sedan sträfvandet att utveckla det oförstörbara,
ursprungliga anlaget af en god vilja. Det är blott själfkännedomens
förviringar, som bana vägen til] förgudning.
Kant, Metaphysik der Sitten.
7.
Plikt.
" Plikt! du upphöjda och stora namn, som icke innefattar
något, som har allmänt bifall eller vill smickra sig in hos oss, utan
fordrar underkastelse; som likväl icke vill röra viljan med tvång och
hotelser, hvilket skulle i sinnet framkalla en naturlig afsky; utan
som endast uppställer en lag, som af sig själf får ingång i sinnet,
och äfven emot vår vilja förskaffar sig aktning och vördnad (om den
än icke förskaffar sig lydnad); inför hvilken alla böjelser förstummas,
om de än hemligt motverka den — hvilket är det ursprung, som är
dig värdigt, och hvar finner man roten till din höga härkomst,
hvilken stolt tillbakavisar all förvandtskap med böjelserna? Det kan
icke vara något ringare, än det som upphöjer människan öfver sig
själf (nämligen såsom en del af sinnevärlden) och förenar henne med
en tingens ordning, som endast förståndet kan tänka. Det kan
endast vara personligheten, d. ä. friheten och oafhängigheten af hela
naturens mekanism, tillika dock betraktad såsom en förmögenhet
hos ett väsen, som på en gång tillhör den sinnliga och
öfversinliga världen, och hvilket därföre såsom tillhörande bägge
världarna är underkastadt de rent praktiska lagar, hvilka det själf fore-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
