Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - II. Filosofisk moralåskådning - C) Den nyare filosofien - 11. Ästetisk uppfattning af de moraliska egenskaperna hos människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
848
liga gestalter tänker han sig så och bildar dem. Millioner bära tidens
dräkt och äro trogna bilder af dess behag och smak; hos andra visa
sig minnen af fornvärld eller aningar om en aflägsen framtid. Några
äro det upphöjdaste och mest träffande aftryck af det skönaste och
gudomligaste; andra äro som groteska alster af en mästares
originellaste och flyktigaste lynne. Detta är väl snarare en ogudaktig
åsikt; såsom man allmänt uppfattar, och man har icke riktigt
begripit de heliga orden, hvarpå man grundar den, att det gifves fat i
ära och vanära. Orn I blott jämfören det enskilda med det enskilda,
kan en sådan motsats visa sig för eder; men det enskilda måsten I
betrakta som ett intet; glädjen eder fastmer åt hvart och ett på den
plats, där det står. Allt som samtidigt kan varseblifvas och står
liksom på ett blad, hör till en stor historisk bild, som framställer ett
moment af det helas samverkan. Viljen I förakta det, som höjer
hufvudgrupperna och gifver det hela lif och fullhet? Skulle icke de
enskilda himmelska gestalterna förhärligas därigenom, att tusen
andra buga sig framför dem, och att man ser, huru allt blickar upp
på dem och hänför sig till dem. Det är i sanning något mer i denna
syn än en matt liknelse. Den eviga mänskligheten är outtröttligt
sysselsatt att från sitt inre hemlighetsfulla väsen träda fram i ljuset
och på mångfaldigaste sätt framställa sig i det ändliga lifvets
öfvergående företeelser. Detta är harmonien i världen; detta är det eviga
konstverkets underbara och oförlikneliga harmoni; men I skymfen
denna härlighet med edra fordringar på ett särskiljande, emedan I uti
första förgården till sedligheten och, ännu sysselsatta med
elementerna till den; sörjande alltjämt för eder individualitet och hvilande
eder vid det enskilda, förakten den höga religionen. Edert behof är
tydligt nog angifvet; måtten I blott känna och’tillfredsställa det!
Söken bland alla de tilldragelser, i hvilka den himmelska ordningen
afspeglas, — ehuruväl hvarje har sina älsklingsställen i historien —•-,
om icke någon uppstiger för eder såsom ett gudomligt tecken, på
det att I nämligen däri mån lättare känna, huru lefvande i sig och
huru viktigt för det hela äfven det ringa är, på det att det, som I
annars kallt eller med förakt förbisen, rnå draga eder till sig med
kärlek. Eller låten ett gammalt, bortkastadt begrepp falla och söken
bland alla de heliga männen, i hvilka mänskligheten uppenbarar sig
på ett framstående sätt, upp en, som kan vara medlaren mellan edert
inskränkta tänkesätt och världens eviga lagar; och då I hafven
funnit en sådan, som på ett för eder begripligt sätt genom sin
uppoffrande existens stärker det svaga och lifvar det döda, genomlöpen då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
