Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - III. Den teologiska moralen - C) Den kristna moralen - 4. Världens fåfänglighet - 5. Man måste alltid och öfverallt hafva Gud i tankarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
Hvar är en Salonaos glans,
siarn i österland?
Hvar är Simsons kraft,
lockar och jättehand?
Absalons, Davids sons,
fägring och kropps behag,
Jonathans, Davids väns,
dagliga anletsdrag?
Säg, hvad är Cäsar nu,
och hans härskaremakt?
Xerxes, hans festers rad,
purpurhyendens prakt?
Säg hvar är Tullius,
rhetorn som lagern bar,
hvar Aristoteles,
djuptänkt och andeklar?
Så många furstars tal,
så många tiders brus,
riken, som kommit och gått,
världar, som ligga i grus:
allt det var som en dröm,
allt det gick till ett rum,
lyste ett ögonblick,
blef till ett pärleskum.
O, hvilken hastig fest
är du ej, jordelust!
Skuggan lik du försvann,
glädje förutan must.
Ack, på den saliga lön
plundrar du mänskans själ,
röfvar i villande väg
bort hennes eviga väl.
O, du maskarnes spis,
o, du aska och stoft,
dagg uti solens sken,
svinnande rök och doft.
O, du vet ju ej ens
om du en morgon får,
skynda, skynda, gör godt,
medan du än förmår!
Hvad du umbära kan,
däråt ej syfta, ej tänk!
världen tillbaka tar
hvarje sin gifna skänk.
Tänk på det blifvande,
städse mot himlen se.
Salig är den, som all lust
aktar på jorden som ve.
Den’ hel. Bernhard, öfv. af E. Evers.
o.
Man måste alltid och öfverallt hafva Gud i tankarne.
Var fullkomligt oberoende af alla varelser och rikta alla dina
själskrafter på din skapare med så stor ansträngning och brinnande
begär, att du till en viss grad glömmer allt lågt och har Gud i dina
tankar, hvarhelst du går eller står, vid alla dina göromål, dag och natt,
under hvarje timme, jå hvarje ögonblick, att du på det lifligaste
ge-norntränges af tron och vissheten, liksom du befunne dig i hans
omedelbara närhet och han genomskådade dig helt och hållet. Utom
af denna visshet må du också alltid genomträngas af stor vördnad,
fruktan och kärlek samt ledas af den rätta urskillningen. Den ena
gången må du kasta dig neder inför Gud, det oändliga majestätet,
och anropa honom med hjärtat, fullt af de bittraste smärtor, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
