Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - III. Den teologiska moralen - C) Den kristna moralen - 5. Man måste alltid och öfverallt hafva Gud i tankarne - 6. Om människans andliga födelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
syndernas förlåtelse. En annan gång må du, sårad af
medlidandets-svärd, stå inför Guds sons kors, och öfverväga under gråt och klaga»
hans aldra heligaste lif. Än må du hafva för ögonen återlösarens hela
lefnadslopp såsom det rätta rättesnöret, efter hvilket du skall bedöma
din afvikelse och vrånghet. Genomgå understundom i din själ under
sorgfälligt öfvervägande Guds oändliga och omätliga välgärningar och
framhärda uti varm tacksägelse, gripen af den innerligaste kärlek
till honom — Betrakta Gud i hans skapelse och uppelda ditt hjärta
med glödande kärlek; en annan gång öfverväg än hans makt, än
hansvishet, än hans godhet och mildhet och lofva och förhärliga honom
med den djupaste hyllning. — Åter en annan gång kan du, dragen
af längtan efter det himmelska fäderneslandet under djupa suckar
åstunda honom eller under betraktelsen af Guds oöfversvinnliga
kärlek, full af glad och omättlig beundran, med själ och hjärta uppgå
i honom. Föreställ dig nu, huru du än störtar i afgrunden, än flyr,
än faller, och vidare, huru Gud håller dig, uppreser dig, afhåller dig
från afgrunden och drager dig till sig. — Öfverväg sedan, huru Gu6
i allt uppehåller dig, otacksamme, och sedan på detta sätt det
innersta djupet af Guds outsägliga barmhärtighet blifvit dig uppenbart,»
öfverlämna dig åt den mest glödande kärlek till honom och låt dina
tåreflöden strömma. — Öfverväg ofta med sorgfällighet hans
rättfärdighets oändligt dolda, djupa och hemlighetsfulla samt öfvermåttan
förvånansvärda domar och bringa honom full af vördnad, ödmjukhet
och undergifvenhet, troget och ihärdigt nit din djupaste tillbedjan
med varmaste kärlek och obegränsad fruktan.
Framför allt annat bär det ständiga och lifliga minnet af håna
heliga lif i din själ och på din kropp och sök, så mycket du förmår,.
att göra dig lik honom.
Bonaventura, Bref orn fromhetens läror.
6.
Orn människans andliga födelse.
Så förhåller det sig äfven med vår andliga födelse. Skola vi
hinna till ^densamma, så måste vi lämna alla människor och vända
tillbaka till ursprunget och grunden, hvarutur vi äro komna. Detta
är här förebildadt genom templet. Alla själens krafter, såsom
förstånd, minne, vilja, förnuft och alla deras verkningar äro de många
vägfarande, vänner och bekanta, hvilka göra människan tankspridd och
förströ henne. Derföre måste vi lämna alla våra sinnen, inbillningar
eller tankar och hvad som är hos oss, därupppå vi förlåta oss och
däruti vi söka och mena oss själfva, om denna andliga födelse skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
