Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - III. Den teologiska moralen - C) Den kristna moralen - 11. Guds förbarmande är en kristens frälsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
Så snart vi nämligen ikläda oss denna hans rättfärdighet så gällerden,
fast vi mottagit den från Gud, äfven såsom vår, så att han anser
oss heliga, rena och oskyldiga. På så sätt uppfylles, hvad Paulus
(l Kor. 1: 30) säger, att Kristus har blifvit för oss till rättfärdighet,
till helgelse och förlossning. Ty först upptager den barmhertige Gud
oss till nåd efter sin fria vilja och godhet, därigenom att han
tillgif-ver och förlåter oss våra synder, hvilka förtjänat den eviga döden.
(Rom. 5: 6). Vidare bor och härskar han i oss genom sin helige andes
nåd, genom hvilken vårt. kötts lustar allt mera dödas från dag till
dag. Vi däremot helgas d. v. s. vigas åt Herren till lifvets
fullständiga renhet, därigenom att våra hjärtan bildas och uppfostras till
lydnad för lagen på så sätt, att det blir vår enda vilja att tjäna hans
vilja och på hvarje sätt endast befordra hans rykte, och att vi hata,
hvad ännu blifvit kvar hos oss af köttets Orenlighet. Slutligen,
äfven orn vi genom den Helige Andes ledning vandra på Herrens väg,
blifver dock en viss ofullkomlighet kvar hos oss, på det vi glömska
af oss själfva icke må upphöja oss i vårt inre, hvilken ofullkomlighet
bör tjäna oss till bevis på vår svaghet, på det härigenom hvarje
mun må tillslutas inför Gud, och vi må lära oss en gång för alla
att öfverflytta all tillförsigt från oss på honom. (Rom. 7: 23),
Sålunda gifves intet ögonblick, då vi kunna undvara syndaförlåtelsen.
Därför förmå till och med just de värk, som under vår vandring på
Herrens väg lyckas oss, äfven om de, såvidt de blifvit gjorda i tron,
behaga Gud, icke att i och för sig täckas honom. Nej, Kristi
rättfärdighet allenast, fullkomlig som den är, ensam i stånd att uthärda
Guds pröfvande blick, måste uppställas för oss och framläggas såsom
en borgen inför domstolen för vår räkning. (Hebr. 11, 6; Rom. 8, 34)
Denna rättfärdighet räknas af Gud såsom mottagen och tillskrifves
oss, såsom vore den vår. Så vinna vi genast och städse i tron
syndernas förlåtelse och ingen vanhedrande fläck af vår ofullkomlighet
tillräknas oss, fast mera blifver genom denna Kristi renhet och
fullkomlighet hvarje sådan död, som om den vore begrafven, på det den
icke må komma inför Guds domstol. Slutligen måste dock den
timme slå, då den gudomliga godheten upptager oss till den lycksaliga
friden med den nya Adam, nämligen Kristus, sedan den gamla
människan i oss har blifvit död och upplöst.
Calvin, Kristlig troslära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
