Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världen och människan - II. Släktet och samhället - B) Uppfostran - 3. Åskådning som grund för all undervisning - 4. Modern som uppfostrarinna - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
ägt rum och ytterligare äro att vänta; än att återvända från den
ytlighet, den ofullständighet och det svindleri, som nu utmärka vår
folkundervisning, till den grundsatsen, att åskådningen är den
absoluta grunden för all kunskap, med ett ord, att hvarje kunskap måste
utgå från åskådning och å nyo föras dit tillbaka.
Pestalozzi: Huru Gertrud undervisar sina barn.
4.
Modern som uppfostrarinna.
Liksom barnet lär sig tala af modern, så skall det äfven lära
sig bedja af henne, och så snart det kan tala de första orden till
människor, kan modern äfven redan lära det tala med Gud.
Öfvertygad, att barnets ord tränga fråm till Guds hjärta, skall hon med
vördnad uppfylla denna modersplikt. Låter hon sitt barn göra
morgon- och aftonbön, så fullgör hon ett icke mindre heligt och upphöjdt
verk, än om en Kristi tjänare från altaret uppsänder kyrkans böner
till Gud. När berättandet och den första lekfulla undervisningen
börjar, skall modern ej dröja att meddela barnet enstaka drag ur hel.
historien, framför allt ur vår frälsares historia, på barnsligt språk, såsom
modershjärtat och ingen annan förstår. Man kan ej nog beklaga de
föräldrar, som låta en så len glädje gå sig ur händerna ’som att hos
barnet förmedla dess första kunskap om sin frälsare och bevittna det
första, friskaste, djupaste intryck, som denna kunskap gör på
barnasinnet. Ingenting i världen kan förliknas vid denna skatt af
sedliga bildningselement och af de djupaste sanningar i den åskådligaste
form, som vi äga för våra barn i bibliska historien.
Thiersch, Christliches FamiJienleben.
5.
I sin allmännaste bemärkelse är uppfostran lika gammal med
mänskligheten själf. Det föregående släktet uppfostrar det uppväxande,
lämnar det i arf sin upplysning, sina seder; och den unga
generation som nu blomstrar opp i ljuset skall med allt hvad den verkat
också en gång blott lefva i minnet af en yngre, som hälsar de i skuggan
försvinnande förfäder. Så leder sig bildningen oupphörligt genom tiderna
från far till son; och den som gjort väl mot sitt släkte kan trösta sig
med den tanken att, om han dör, skall hvad han gagnat lefva; det
sänks ej med honom i mullen, det är helgadt för evigt åt dagen och
skall tyst sprida sitt inflytande ända till den aflägsnaste framtid, då
kanske han själf och hans namn och hans tider äro förgätna.
Historien är ej annat än berättelsen om denna tradition, hvarigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
