Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världen och människan - III. Humanitet och kultur - 1. Människan en länk mellan tvenne världar - 2. Humanitetens uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
nya anlag, äfven om hon trött af lifvet går ur världen. Orsaken är
uppenbarligen den, att hennes tillstånd, det sista för denna jorden,
är tillika det första för ett annat lif, emot hvilket hon visar sig här
som ett barn i sina första öfningar. Hon föreställer således på en
gång tvänne världar, och detta gör den skenbara dubbelheten i
hennes väsen.
Herder, Ideen zur Philos. d. Geschichte der MenschJieit. IX.
2,
Humanitetens uppvaknande.
Ett nytt sinne hade visserligen uppvaknat i de 15:de och 16:de
århundradena vid återupptäckten af Grekland och Rom och deras
literatur. Men det som en gång hade uppvaknat inslumrade åter,
isynnerhet i det 17:de århundradet, som icke med orätt har blifvit
kalladt Protestantismens medeltid. Sinnet för det mänskliga vaknade
först i ett omfång och med en styrka, såsom aldrig tillförne, genom
den stora andeliga omhvälfning, som ägde rum i det 18:de och i vårt
århundrade, en omhvälfning, hvilken i månget hänseende hade
karaktären af en emancipation ifrån kristendomen, och ställde sig dels
fiendtlig dels likgiltig emot kyrkan, och som, försåvidt den ses ifrån
emancipationens synpunkt, har fått ett uttryck i Göthes berömda dikt:
Prometheus. Men under det att Gud på det hela taget för detta släkte
hade blifvit en obekant Gud, såsom fordom för Athenarne, sä höjde
sig likväl på andens himmel, ett rike af gudomliga idéer, i hvilka
människoanden igenkände sitt eget väsen, och hvilket utbredde ett
så förklaradt sken öfver denna jordiska tillvaron, att det närvarande
lifvet nu förekom många så rikt, att de icke kände längtan efter ett
tillkommande. Sinnet för det sköna utvecklades af stora diktare och
konstnärer, och man gjorde den erfarenheten, att det finnes en glädje
öfver naturens härlighet och öfver konstens alster, som har sitt
berättigande, ehuru den icke är religiös. Det godas, det sedligas idé
tolkades och utlades af hänryckta tänkare, och man förkunnade, att
det finnes en sedlighet, ett frihetsmedvetande, ett underordnande
under lagens och idealets fordringar, som hafva kraf på aktning, ehuru
de icke bära kristendomens stämpel. Människohjärtats glädje och
lidanden, människosjälens hemliga händelser och erfarenheter, den
mänskliga frihetskampen för lifvets idealer skildrades af diktarne och
verkade fruktbärande för lifvet. Man uppsökte det allmänt mänskliga,
uppsökte människan i alla tidsåldrar, under alla himmelsstreck, i alla
religioner; och genom andens underlampa framkallades både Greklands
och Nordens gudar, dessa det naturliga menniskolifvets idealer, ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
