Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fria viljan. Determinism - I. Öfverblick af problemet - 5. Problemet ännu icke klart fattadt - 6. Det mänskliga handlandet bestämmes under alla tider af samma driffjädrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
sätt man bör välja och hvilket af två onda ting man skall föredraga;
men ännu svårare, att förblifva vid det, som till riktigheten är
erkändt. Mestadels är nämligen det, man har att vänta, något smärt"
samt, det däremot, hvartill man tvingas, något skändligt, och lof och
tadel bestämmes alltså allt efter som man låter tvinga sig eller icke.
Hvilka handlingar böra således kallas ofria? Svaret lyder:
Absolut taget är det alla de, hvilkas orsak ligger i de yttre
omständigheterna och hvarest den handlande alldeles icke medverkar. De
däremot, som i och för sig betraktade äro ofria, men i det förevarande
fallet och för ena eller andra ändamålet måste väljas, och vid hvilka
initiativet ligger .hos den handlande, äro och förblifva visserligen i
och för sig betraktade ofria, men med afseende å det närvarande mo
mentet och de bestämmnnde motiven äro de frivilliga, och
visserligen är denna senare karakter den öfvervägande. Ty handlingarna
hafva med det speciella att göra, och i dessa speciella fall är vårt
handlande fritt. Men huru man i sådana fall måste låta bestämma
sitt val, är icke lätt att angifva, emedan det gifves i alla enskilda
fall talrika olikheter.
Men om någon ville räkna äfven det angenäma och sköna till.
de tvingande tingen, emedan ju äfven detta är något, hvilket såsom
liggande utom oss utöfvar ett tvång öfver oss, då skulle man
visserligen vara nödsakad att säga, att på detta sätt allt är tvingande, ty
dessa två ting äro motiven till alla mänskliga handlingar. Saken är
denna, att den, som gör något tvunget och motvilligt, gör det med
en känsla af smärta; den hvars bevekelsegrunder vid handlandet
däremot äro det sköna och angenäma, den gör hvad han gör med nöje*
Slutligen är det löjligt, att anklaga tingen utom oss såsom orsak
och icke fastmera oss själfva, som låta oss fångas af dem, eller
rättare: att tillskrifva oss själfva förtjänsten af våra sköna och goda
handlingar, men att däremot tillskrifva de yttre sinnliga begären
orsaken till våra onda.
Det står sålunda fast: ofritt af det, som har sin orsak utom
den under tvångets inflytande handlande, och hvartill densamme i
intet afseende bidrager.
Aristoteles, NiJcomantisk Etik III.
6.
Det mänskliga handlandet bestämmes under alla tider af samma
driffjädrar.
Man medgifver allmänt, att en stor likformighet i det
mänskliga handlandet förekommer hos alla folk och under alla tider och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
