Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fria viljan. Determinism - I. Öfverblick af problemet - 6. Det mänskliga handlandet bestämmes under alla tider af samma driffjädrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
att den mänskliga naturen i sina lagar och växlingar alltid förblifver
densamma. Samma bevekelsegrunder föra till samma handlingar,
samma verkningar följa på samma orsaker. Ärelystnad, girighet,
egenkärlek, fåfänga, fiendskap, ädelmod, samfundsanda, aila dessa
känslor hafva i olika förhållanden och grader hos människorna från
världens begynnelse till den dag som är utgjort källan till
människornas alla handlingar och företag. Vill man känna grekernas och
romarnes tankar, känslor och lif, så måste man noga studera
fransmännens och engelsmännens temperament. Man skall lika litet taga
miste, om man på de förra öfverflyttar de flesta iakttagelser, som
blifvit gjorda med afseende å de senare. Människorna äro på alla
tider och orter så noga desamma, att historien icke bjuder oss
härutinnan något nytt eller främmande. Dess väsentliga nytta ligger i
uppackandet af den mänskliga naturens fasta och allmänna lagar, i
det den framställer människan i de mest olika förhållanden och
lägen och sålunda förser forskaren med material, hvaraf han kan göra
iakttagelser och vinna kunskap om det mänskliga handlandets och
uppförandets vanliga driffjädrar. Skildringarna öfver krig, upplopp,
partibildningar och revolutioner äro lika många samlingar af försök,
från hvilka statsmannen och moralfilosofen härleder grunderna för
sin vetenskap, liksom naturforskaren och naturfilosofen genom försök
blifva bekanta med växternas, mineralernas och andra föremåls
natur. Jorden, vattnet och de andra elementen, som Aristoteles och
Hippokrates hafva undersökt, likna lika mycket dessa nu för tiden
undersökta ämnen, på samma sätt som de af Polybius och Tacitus
skildrade människor likna dem, som nu regera världen.
Om en resande återvände från ett främmande land, och
berättade oss orn människor, som voro helt olika alla dem, som äro oss
bekanta, människor, som vore utan ärelystnad, girighet och
hämndlystnad, för hvilka blott vänskap, ädelmod, offervillighet för det
allmänna gällde såsom njutning, så skulle man genast finna osanningen
af dessa förhållanden och anse honom för en lögnare, och detta lika
visst som om han hade utstyrt sin berättelse med historier om
cen-taurer och drakar, under och rysligheter. Vill man framdraga någon
förfalskning af historien, så kan man icke använda något mera
öfvertygande medel, än att påvisa, att de handlingar, som tillskrifvits
en person, stå i strid med naturens förlopp, och att under sådana
omständigheter icke någon mänsklig bevekelsegrund kunde hafva fört
till ett sådant handlingssätt.
Hume, An inquiry concerning human under stånd ing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
