Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fria viljan. Determinism - III. Den gudomliga Försynen och den fria viljan - 2. Huru den gudomliga försynen och den mänskliga friheten kunna bestå jämte varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
säkert vet, att hon går ut och promenerar, också verkligen går ut
och promenerar. Ty hvad någon verkligen vet, det kan naturligtvis
icke vara på annat sätt än hvad han vet. Men denna betingelse
verkar dock alltid ännu icke denna andra enkla nödvändighet. Det
andra slaget af nödvändighet ligger just icke i den ifrågavarande
tilldragelsens egen natur, utan den åstadkommes genom tillkomsten af
ett villkor. Den frivilligt promenerande drifver dock ingen tvingande
nödvändighet att gå, fastän han naturligtvis, under det han
promenerar omkring, nödvändigt måste gå. Likaså måste också det, som
försynen skådar såsom närvarande, nödvändigt ske, om också i dess
egen natur ingen nödvändighet därtill är grundad. Men nu äro för
den gudomliga anden också de tillkommande ting närvarande, hvilka
framgå af viljans fulla frihet. Dessa äro alltså med afseende å det
gudomliga skådandet nödvändiga, emedan just det villkorliga
tillkommer genom den kunskap, som Gud har om dem; men i och för
sig betraktade behålla de helt och hållet sin naturs fulla frihet. Det
är alltså intet tvifvel, att alla ting, som Gud känner såsom
tillkommande, också verkligen ske, men några af dem inträda, just på grund
af fritt viljebeslut och förlora med sitt förverkligande icke sin
egendomliga karakter, i kraft hvaraf de före sitt inträffande lika väl
kunnat icke ske.
Hvad har nu det icke-nödvändigt-varande för en betydelse, då
äfven icke nödvändiga ting i kraft af sin villkorlighet genom det
gudomliga vetandet måste ske just så som om de vore nödvändiga?
Det är samma förhållande härmed som de kort förut omnämnda
tingen, människans vandring och solens uppgång. I det moment, då
dessa ting ske, är det omöjligt att de icke ske, och därvid var
inträdandet af det ena tinget redan före sitt förverkligande nödvändigt,
uncler det detta vid det andra alldeles icke var fallet. Likaså är nu
också förverkligandet af de af Gud såsom närvarande skådade tingen
höjda öfver hvarje tvifvel, och dock äro det ena slags ting faktiskt
nödvändiga, det andra slaget däremot bundet vid förutsättningen af
handlande människor. Om dessa senare kunna vi alltså med rätta
säga, att de äro nödvändiga med afseende å det gudomliga
allvetandet, men för sig betraktade fria från allt tvång af nödvändighet,
liksom de genom sinnena fattbara föremålen från förståndets
ståndpunkt förkroppsliga sina allmänna begrepp, men i och för sig blott
äro enskilda ting.
Nu skall du kanske säga: Om det verkligen står i min makt
att efter behag ändra mina föresatser, så kan jag komma försynen
på skam, i det jag helt godtyckligt ändrar hvad den tror sig förutse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
