Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fria viljan. Determinism - IV. Determinism - 8. Vi förutsätta inom de mänskliga handlingarnes område liksom inom naturen sträng lagbundenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
bränd. Och detta menar jag, kan jag förutsäga med samma säkerhet,
som att, om han hoppar ut genom fönstret och icke finner något
stöd,, han icke ett ögonblick skall hålla sig sväfvande i luften.
Ingen misstanke om ett obekant vansinne kan i den ringaste mån göra
det förstnämnda sannolikt, hvilket strider mot alla människonaturens
kända lagar. Den som en eftermiddag lägger sin med guld fyllda
börs på Charingscross (en gata i London) stenläggning, kan lika väl
förutse, att den skall som en fjäder flyga bort därifrån, som att han
skall där återfinna den orörd en stund senare. Öfver hälften af de
mänskliga slutledningarne innehålla omdömen af liknande slag, som gälla för
mer eller mindre vissa, allt efter vår erfarenhet om människornas vanliga
tillvägagåenden under sådana särskilda förhållanden.
Jag har ofta sökt efter grunden, hvarför hvar och en? fastän han
erkänner utan tvekan läran om nödvändigheten i sitt handlande och
tänkande, dock har så svårt att besluta sig att erkänna den med ord
och alltid snarare bekänner sig till motsatta meningen. Saken kan
kanske förklaras på följande sätt. Då man undersöker kropparnes
verksamhet och verkningarnes frambringande ur deras orsaker, så befinnes,
att allt vårt tänkande icke bringar oss längre i afseende på kunskapen
om detta förhånande, än till den enkla iakttagelsen, att vissa ting
beständigt äro förbundna med hvarandra och att förståndet genom en
vanlig tankegång vid det enas inträdande bestämmes till tron på det
andra. Oaktadt detta faktum af mänsklig okunnighet framgår af den
noggrannaste undersökning af frågan, så äro dock människorna så
benägna för den mening, att de djupare intränga i naturens krafter
och finna snart sagdt en nödvändig förbindelse mellan orsak och
verkan. Vända de sig sedan till betraktelsen af företeelserna i sin
egen själ, och känna de där ingen sådan förbindelse mellan
bevekelsegrund och handling, så sluta de däraf, att en skillnad i
verkningarne existerar, allt efter som de framgå af kroppslig kraft eller
af tankar och insikt. Är man en gång öfvertygad, att man intet vet
om något slags orsaksförhållande, annat än blott den beständiga
förbindelsen mellan tingen och följaktligen förståndets slutledning från det
ena till det andra, och finner man, att dessa två omständigheter
allmänt äga rum vid fria handlingar, så skall man blifva mera benägen
att äfven här erkänna samma nödvändighet som vid alla andra
orsaker. Och fastän denna framställning strider mot många filosofers
system, såvidt den tillerkänner nödvändighet åt viljans beslut, så
framgår dock vid närmare betraktelse att man blott i ord, icke i sak
afviker från hvarandra. Nödvändigheten i ofvan nämnda betydelse har
aldrig och kan, enligt min uppfattning, aldrig af en filosof tillbaka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
