Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fria viljan. Determinism - IV. Determinism - 10. Vår vilja bestämmes af tillståndet hos vår organism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
står det i min makt att beröfva elden denna egenskap, för hvars
skull jag fruktar den? Beror det af mig, att icke heller välja en rätt,
om hvilken jag vet, att den skall smaka och bekomma mig väl, eller
att föredraga en annan, om hvilken jag vet, att den skall blifva
oangenäm,’ och skadlig för mig? Alltid grunda sig mina vare sig falska
eller riktiga omdömen om tingen på mina känslor och egna
erfarenheter eller åtminstone på liknande förutsättningar; de bero alltså
nödvändigtvis på min vanliga och ögonblickliga sinnesart och på de
egenskaper jag finner hos tingen, och hvilka mot min vilja äro förhanden
i de orsaker, som inverka på mig eller af mig tänkas vara
förhanden-Alla orsaker, som verka på den mänskliga viljan, måste hafva
gjort på oss ett tillräckligt starkt intryck, för att hafva väckt hos oss
en sinnlig känsla eller någon föreställning, lika godt om den är
fullständig eller ofullständig, sann eller falsk. Om vår vilja skall
bestämma sig, så måste någon svagare eller starkare åtminstone hafva
föregått, annars skulle vi hafva blifvit bestämda utan någon driffjäder.
Det gifves sålunda, noga taget, för viljan inga fullkomligt likgiltiga ting.
Huru svaga än intrycken må vara, som vi erhålla antingen från föremålen
själfva eller från bilderna och idéerna om desamma, så måste de dock, så
snart vår vilja handlar efter dem, varit tillräckliga att bestämma
densamma. En svag och ringa drift gör, att vi blott svagt vilja, och denna
viljans svaga böjelse är det vi kalla likgiltighet. Vår hjärna märker
knappast den erhållna rörelsen och handlar, iföljd däraf blott med
ringa kraft för att ernå eller aflägsna det föremål eller den idé,
genom hvilken den har känt sig bestämd. Är driften stark, så är också
viljans böjelse stark och sätter oss lifligt i rörelse att aflägsna det
föremål, som är oangenämt eller besvärligt.
Man har förklarat människan för fri, emedan man inbillade sig,
att hennes själ kunde efter godtycke återkalla idéer, som
understundom äro tillräckliga att hålla hennes häftigaste begär i tygel. Ideen
orn ett tillkommande ondt hindrar oss understundom att öfverlämna
oss åt ett nöje som för ögonblicket erbjuder sig för oss. En erinran,
en omärklig och flyktig modifikation af vår hjärna tillintetgör på
detta sätt i hvarje ögonblick inflytandet af de verkliga föremålen,
som sätta vår vilja i rörelse. Men det står ingalunda i vår makt att
godtyckligt erinra oss våra idéer. Dessa senare hafva utan vårt
vetande eller medgifvande i vår hjärna trädt i en viss förbindelse, och
hafva därstädes efterlämnat mer eller mindre djupa intryck. Vårt
minne till och med beror af vår organisation; pålitligheten af
detsamma är en följd af det vanliga eller öfvergående tillstånd, hvari
vi befinna oss. Så ofta vår vilja häftigt sättes i rörelse genom ett
Från Kunskapens Träd. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
