Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - B) Fysiskt och moraliskt ondt. Synd. Lidande - 5. Det ondas ärftlighet - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
5.
Det ondas ärftlighet.
Vi höra ofta talas om ärftliga talanger, ärftliga laster och
ärftliga dygder; rnen hvar och en, som kritiskt granskar bevisen, skall
finna, att vi ej hafva några stöd för antagandet af deras tillvaro.
Det sätt, hvarpå de vanligen bevisas, är i högsta grad ologiskt; då
författarne vanligen gå tillväga på det sättet, att de samla exempel
på någon psykisk egendomlighet hos barnet och någondera af
föräldrarne och därutaf sluta till, att egendomligheten blifvit ärfd. Med
denna slutningsmetod skulle vi kunna bevisa hvilken sats som helst,
då på alla stora forskningsfält finnes en tillräcklig rnängd empiriska
sammanträffanden för att gifva ett skenbart stöd åt hvarje åsigt, det
kan falla en människa in att förfäkta. Men det är ej på detta sätt
sanningen upptäckes, och vi böra undersöka, icke blott huru många
exempel finnas, som tala för talangers ärftlighet, utan äfven huru
många finnes, som tala för motsatsen. Till dess någonting dylikt fö rsökts
kunna vi ej på induktiv väg veta något om saken, liksom vi ej heller
kunna veta något därom på deduktiv väg, förrän pyslologien och
kemien hunnit mycket längre i sin utveckling.
Dessa skäl böra hindra oss från att omfatta åsigter enligt hvilka
tillvaron af ärftlig galenskap och ärftlig mani att begå sjelfmord är
någonting fullkomligt visst; och sak samma gäller om ärftliga sjukdomar,
(se i detta fall, några förträffliga anmärkningar hos Phillips, Onsecofula,
101—120, London 1846) och i ännu högre grad om ärftliga laster
och ärftliga dygder, då etiska företeelser ej blifvit lika omsorgsfullt
iakttagna som fysiologiska och våra slutsatser rörande dem därför
äro ännu mera osäkra.
Buckle, Civilisationens Hist. I: 4.
6.
Racine öfversätter på följande sätt apostelen, hvilken i sin
ordning öfversatt människohjärtats rörelser.
Jag af en evig tvedrägt lider •
två människor jag bär i mig.
Den ena uti kärlek flyr till dig
och vill dig lyda alla tider;
den andra mot din vilja strider
och mot ditt budord vänder sig.
Den ena med sin ande traktar
till himmelskt lif och himmelskt ljus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
