Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - B) Fysiskt och moraliskt ondt. Synd. Lidande - 7. Synd och lidande - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
och åt denna tanke ger den i skriften gifna uppenbarelsen sin
bekräftelse, t
Från synden kommer således, enligt skriftens mening, all
söndring, strid och disharmoni, därmed också allt lidande. Detta lidande
kan till sin art och natur ligga synden själf närmare eller fjärmare.
Närmare ligger väl i allmänhet själens lidande, eftersom synden själf
i själen har sin plats; men nära nog ligger äfven det kroppsliga
lidandet, dels till följd af den innerliga förbindelsen mellan kropp och
själ i allmänhet, dels särskildt därför, att lidandet, såsom en
förnimmelse af smärta, i likhet med alla förnimmelser är en själens sak,
ehuru det kan vara framkalladt af ett tillstånd i kroppen.
Vikner, Predikningar.
Under detta dödliga lifvets alla skiften och vexlingar är vår
enda tröst att hysa en fast och lefvande tro på det oföränderliga riket
och den oföränderlige konungen. Endast detta kan gifva oss lugn,
tålamod, tro och hopp, om än himmel och jord skakas i sina
grundvalar. Ty blott sålunda kunna vi inse, att det rike, i hvilket vi äro
medborgare, är ett ljusets och ej ett mörkrets rike; sanningens och
ej lögnens; frihetens och ej träldomens; godhetens och
barmhärtighetens och ej vredens och fruktans; att vi lefva, röra oss och hafva vår
varelse icke i en "Deus quidam deceptor", som vresigt hycklar visdom
för sina barn, utan i en ljusets Fader, från hvilken all god och
fullkomlig gåfva kommer; som vill, att alla människor skola frälsta
varda och till sanningens kunskap komma. I hans rike äro vi; och
till den konung, som han har satt öfver detta rike, kunna vi
fullkomligen sätta vår lit. För vår skull nedsteg denne konung från
himlen till jorden; för vår skull föddes han, för vår skull utstod han
mödor, för vår skull led han, för vår skull dog han, för vår skull
uppsteg han igen, för vår skull sitter han för evigt på Guds högra
hand. Och kunna vi ej förtrösta på honom! Låt honom göra hvad
han vill. Låt honom föra oss, hvart han vill. Hvart han än för
oss, rnåste sanningens och lifvets väg vara där. Hvad han än gör,
måste det vara förenligt med den oändliga kärlek, som han bevisade
oss på korset. Hvad han än gör, måste det vara förenligt med hans
eviga sträfvan att för människorna uppenbara Gud, deras Fader.
Därför vilja vi hafva förtroende för honom, om än himmel och jord
skakas i sina grundvalar; ty vi veta, att han är den samme i går, i
dag och i all evighet.
Kingsley, Pred. för folket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
