Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - C) Synder och laster - a) Några olika slag af synder - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
hänvisad på sig själf, så är detta plikten, såsom en på viljan ställd
fordran att vilja det rätta. Men hvad detta rätta är, som viljan
skall vilja, det är något, som man icke kan undgå att fråga. Man
kommer vid försöket att besvara denna fråga i stor förlägenhet,
emedan det, som icke är till blott och bart genom viljan, icke
befinnes vara nog rent för att viljan utan att själf orenas skulle kunna
vilja det, och det åter, som af viljan själf är gifvet, icke är något
annat än en innehållslös form. Häri synes såväl anledningen till
förkastelsedomen öfver innehållet, som ock oundgängligheten af det
val, som nyss nämndes. Förkastelsedomen öfver allt, sorn kan
tänkas såsom ett innehåll i viljan, har sin anledning däri, att på grund
af tidehvarfvets empiriska och skeptiska sinne, det icke fanns någon
verklighet, som af den då rådande filosofien erkändes såsom andlig
och förnuftig, eller åtminstone ingen, som antogs af det mänskliga
förståndet kunna fattas såsom sådan. Därföre fanns det icke heller
någon verklighet, som kunde anses vara ren nog åt viljan.
Sålunda måste viljan antingen förklara sig oaktadt sin brist på
innehåll likväl vara sig själf nog eller icke behöfva något annat än att
göra det formelt rätta för dess egen skuld och af plikt, icke i
ringaste grad af böjelse, eller ock måste hon på något sätt söka
genom sin egen verksamhet gifva sig icke blott en rätt form utan
äfven ett godt och rent innehåll. I förra fallet måste viljans
verksamhet gå ut på att göra sig fri från det innehåll, som hon hos sig
finner gifvet, emedan detta icke är rent. Detta år en orimlig
fordran, som människan icke kan uppfylla. Men hellre än att
mottaga ett icke alldeles rent innehåll vill den enligt Kants åsikt rätta
viljan tillbakavisa allt innehåll och icke sätta något annat ändamål
än det oändliga närmandet till en fullkomlig renhet. Stoltheten hos
en sådan vilja kan icke förnekas. I det senare fallet tankes viljan
såsom ursprungligen tom på allt innehåll. Så fattas hon genom
abstraktion från det gifna. Uppgiften är då att visa, huru hon skall
få ett rent innehåll. Det antages att allt, som är för viljan
oumbärligt, af henne sättes såsom ett vilkor för hennes egen verklighet
och därföre, att det är ett sådant villkor, också är rent, äfven om
det i och för sig taget inskränker viljans frihet och således strider
mot henne, hvilket bevisar, att det icke är rent. Det är här i
själfva verket det i erfarenheten gifna innehållet, som upptages i
viljan och göres till hennes innehåll och till föremål för hennes
verksamhet, fastän det såsom gifvet förkastades och först genom ett af
viljan reproduceras blifvit ett rent och godt innehåll. Att såsom
Fichte icke rygga tillbaka för en sådan fordran, det röjer ett öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
