Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - C) Synder och laster - a) Några olika slag af synder - 7. Människohat - 8. Egenrättfärdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
Må bölder sås i hvar Atheners bröst
och skörden bli spetälska öfverallt,
och andedräkt förpeste andedräkt,
att deras umgängslif som deras vänskap
må bli ett gift! Jag medför blott från dig
min nakenhet, du afskyvärda stad!
Tag äfven den med tusenfaldigt verop.
Till skogs vill Timon; han skall finna där
hvart vilddjur bättre än hans släkte är.
Athenare — o, gode gudar, hör! —
båd’ in och utom denna mur förgör!
Och växe Timons hat, som Timons dar,
till hög och låg, till allt hvad anda har!
Shakspeare, Timon af Athen IV: 1.
8.
Egenrättfärdighet.
Judarna afhöllo sig från Utvärtes afguderi, och tjänte Gudi med
bara munnen, och deras hjärta var långt därifrån, fullt ined
misströstan och otro. Utvärtes syntes de mena honom med fullt allvar,
men invärtes voro de fulla med afguderi. Därföre säger ock Herren
till dem i Matth. 23: 27, 28. Ve eder, Skrift-lärde och Fariséer;
I skrymtare, som ären like de grafvar, som utantill äro
hvitme-nade, hvilka Utvärtes synas dägeliga; men innantill äro de fulla
med de dödas ben, och all Orenlighet. Så synes ock I Utvärtes för
människomen rättfärdige; men invärtes ären I fulle med skrymteri
och odygd.
Sådana äro just de värsta människor, som förhäfva sig öfver
sitt Utvärtes väsende, och vilja göra sig rättfärdiga och fromma med
sina gärningar; såsom ock denne Skrift lärde här gör. Ser hvad för
en stolt åsna han är: han stiger fram, och menar att Kristus icke
skall straffa honom, jå, han inbillade sig, att Herren nu skulle
upphöja och prisa hans lefverne för folket, och ärnade icke lära något
af Kristo, utan sökte allenast sin egen berömmelse: den lapparen
hade gärna orn sig själf hört en lofsång af Kristo, som var uti så
stort anseende hos folket, och den alle förundrade sig öfver. Så
göra alle skrymtare, som äro Utvärtes säfvelige, och omgå med
förträffeliga, stora och höga gärningar: de säga väl, att de icke fråga
efter ära och ros; men i hjärtat äro de fulle af äregirighet, och vilja,
att hela världen skall veta utaf deras helighet, och smila så vackert
däråt, när de höra talas därom.
Liither, Kyrkopostilla II, sid. 384.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
