Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - C) Synder och laster - a) Några olika slag af synder - 9. Njutningslystnad - 10. Veklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
9.
Njutningslystnad.
Från de fattigaste ända till de rikaste samhällsklasserna är,
enligt min åsikt, fråsseri i mat och dryck lifvets hufvudändamål och
högsta njutning. Den fattige, arbetande mannen af folket utgör
endast så till vida ett undantag, att nöden hindrar honom från att
hän-gifva sig åt denna lidelse. Så snart tid och medel tillåta honom,
söker han efterapa de högre klasserna och förskaffar sig smakliga
maträtter och drycker, och så äter och dricker han, så mycket han
förmår. Ju mer han är i stånd att äta och dricka, icke blott desto
lyckligare utan äfven desto kraftigare och friskare anser han sig vara.
Och i denna sin öfvertygelse starkes han af de bildade, hvilka
betrakta mat och dryck från samma synpunkt. De bildade klasserna
föreställa sig, ehuru de söka hemlighålla det, att lycka och hälsa
bestå i njutandet af smaklig, närande och lättsmält föda, och läkarne
bekräfta denna åsikt, i det de försäkra, att den dyrbaraste födan,
köttet, äfven är den hälsosammaste.
Tolstoy. Religion och moral.
10.
Veklighet.
Och i själfva verket kan man ej utan förfäran betrakta den
uppfostran, som många af vår tids barn erhålla. Endast den värste
fiende till barnen kan göra sig så stor möda att inplanta hos barnen
de svagheter och laster, hvilka föräldrarna, isynnerhet mödrarna,
inplanta hos dem. Vi gripas af fasa, då vi gifva akt på detta, och vi
skulle fasa ännu mer, om vi kunde se och känna följderna af hvad
som försiggår i själarne hos de bästa af dessa af föräldrarne själfva
mödosamt fördärfvade barn.
Man inplantar förvekligande vanor hos dem just under den
tidpunkt, då den unga varelsen ej begriper dessa vanors sedliga
betydelse. Man förstör icke blott vanan af återhållsamhet och
själfbe-härskning, utan man gör raka motsatsen till hvad man vid
uppfostran gjorde både i Sparta och öfverhufvud taget under hela forntiden.
I stället för att vänjas vid arbetsamhet, vid alla villkor för en
fruktbringande verksamhet — koncentrerad uppmärksamhet, ansträngning
uthållighet, verksamhetslust, förmåga att upprätta och förbättra det
fördärfvade, vana vid mödor och glädje öfver att uträtta något, —
så vänjes människan vid sysslolöshet och förakt för all uppfostran
till arbete; man lär henne förstöra allt efter behag, att kasta bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
