Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - C) Synder och laster - b) Stadier på syndens väg - 5. Indifferentism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
I dag är karnaval,
i dag är mardi-gräs.
När rosor mot oss glöda,
vi efter liljor se,
så drömma vi oss döda
i evig saknads ve.
I dag är karnaval,
i dag är mardi-gräs.
Dock lika mycket, hnr man drömde förr
om vårligt fint, om tyngdt af sommarns brånad,
snart öppnar sig den mörkrets koppardörr
bak hvilken skall förintas all vår trånad.
Vår längtan blott är halm, vårt kött är hö
och damm i solsken våra kärleksfester.
Som löf och insekt skola vi ock dö,
vi lifvets bullersamma fastlagsgäster.
Vi skola dö, som redan de förblödt
som lifvet velat evighet förläna,
som vise grublarn Faust har dött
och kärleksyra Paris och Helena.
Vi skola dö, och uti samma slut
skall döden hela karnavalet samla
med festens alla skilda attribut:
ett kors, en brandröd ros och narrens skramla.
Jå, blekt och brokigt, allt skall följas åt
när dödens höga Tuba niirum skallar,
och alla skeppas in på samma båt,
där isklar Acheron i mörkret svallar.
Och medan Ch ar ön färjan långsamt ror
mot dimgrå stränder öfver tysta vågor,
där under pil och vide glömska bor,
de döda grubbla än på lifvets frågor.
An korsets barn, hvars dag af bön var full,
de rosor drömmer om, som det försmådde,
och syndens son beprisar ångestfull
all den försakelse han ej förmådde.
Men medan tätare kring båtens toft
sig veckena i nattens förlåt samla,
glöms fromhet liksom flärd, och samma stoft
bli kors och gissel, ros och bjällerskramla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
