Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - C) Synder och laster - b) Stadier på syndens väg - 7. Förtviflan och förhärdelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
till skranket tränger sig och ropar skyldig!
Förtviflan! Ingen varelse mig älskar;
och dör jag, ej af någon själ jag ömkas ; —
och hvarför skulle de, då ej jag själf
den minsta ömkan hyser för mig själf? —
Mig tycktes alla deras själar kommo,
dem jag har dräpt, in i mitt tält och ropte
hvar enda en: "hämd öfver Richards hufvud S77
b.
Låt inga sladderdrömmar skrämma oss.
Samvete är en glosa för pultroner,
påhittad först för att de starka tämja;
vår starka arm vårt samvete nu vare
och svärd vår lag. Gå på, hugg in i högen!
Och bär det icke af till himlars strand,
så dragom rakt till fanders hand i hand! —
Shakespeare, Richard IH, V: 3
C.
Säll är den man — hur groft hans bröd än är —
hvars själ ej kväljes utaf onda tankar:
men illa mättas vid ett yppigt bord
den man, hvars själs begär är oförnöjsamt.
Min gyllne tid var när jag guld ej hade,
ty fastän fattig då, jag sof i lugn,
och dagens möda födde nattens rö,
och nattens rö gaf dagens klarhet svalka.
Men se’n jag klättrat upp i trädets topp
och sökt att bygga mig mitt bo bland molnen,
hvar liten vindfläkt skaka kan min bädd
och höta mig att störta ned till jorden.
Men ve! hvart leda mig min tankes trådar?
Den väg jag finna ville — fridens väg —
Ar stängd bakom mig — jag ej vända kan,
jag måste fram, om ock till farans port.
Arden of Feveresham.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
