Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - II. Den gudomliga rättfärdigheten - 7. Hvad det vill säga, att Gud tillstädjer det onda - 8. Gud är upphofvet till synden, men icke ett syndigt väsen - 9. Om Gud är upphofvet till synden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
sanningens högsta nödvändighet finnes förenadt därmed. Däraf kan
man nu sluta, att Gud förutgående vill det goda, att han efterföljande
vill det bästa såsom slutmål, att han stundom vill det likgiltiga och
fysiskt onda såsom medel, men att han vill tillåta det moraliskt
onda blott såsom sine qua non eller såsom hypotetisk nödvändighet,
som han förknippar med det bästa. På denna grund är Guds
efterföljande vilja, som har synden till föremål, blott tillåtande.
Därsammastädes.
Gud är upphofvet till synden, men icke ett syndigt väsen.
Af vårt antagande att Gud är upphofvet till synden (då han
enligt nödvändighetens lag måste vara upphofvet till allt) följer
alldeles icke, att han är ett syndigt väsen, ty blott genom sinnelaget
och afsikten blir en handling syndig. Orn därför hans sinnelag och
hans afsikt äro goda, så måste ock hans handlande vara moraliskt.
Det var orätt af Josefs bröder att sälja honom till Egypten, emedan
de handlade af afund, hat och girighet, men det var ej orätt af Gud
att föranleda denna handling, emedan han icke leddes af ett sådant
motiv. Han var nådig och god, ty han gjorde det, såsom vi läsa i
bibeln, "för att bibehålla många människor vid lif" och för att
uppfylla andra stora och visa ändamål i den omfattande planen af sin
försyn.
Orn det öfver hufvud var riktigt (och däröfver är Gud säkerligen
den ende domaren) att en så viktig tilldragelse skulle utföras genom
människornas låga lidelser och egennyttiga afsikter, så var Guds
bestämmelse vis och riktig, att den skulle verkställas just på detta
och icke annat sätt. Och då det är vist och riktigt, att undertrycka
dessa laster, sedan de uppfyllt dens stora och goda ändamål, som
bestämmer och leder allt till det bästa, så äro ock de lidanden, som
han i denna afsikt tillstädjer, riktiga och rättvisa straff. Att Gud
kunde hafva skapat alla människor syndfria och lyckliga, hade
enligt vår uppfattning varit lika omöjligt som att han skapat dem till
absoluta och honom i alla afseenden lika väsen i stället för till
ändliga varelser.
Pristley, The Doctrine of pliilosopliical necessity.
9.
Orn Gud är upphofvet till synden.
Man säger, att Gud verkar hos de förkastade, hvilkas verk dock
äro fördömda. I sanning, en svår och invecklad fråga, om Gud är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
