Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - III. De ondas lycka och gudomlig vedergällning - B) Principen för gudomlig vedergällning - 2. Antik uppfattning af vedergällningen - 3. Rättfärdigandet af den principen, att barnen bestraffas för fädernas synder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516
att den förhärdade som i skändliga gärningar frossar,
utan att äga försyn för de odödligas hämd,
själf må sona sitt brott och skulden ej falla förfärlig
öfver oskyldiga barn uti oändliga led.
Må de syndares barn, som redligt i handel och vandel
tänka, Kronion, på dig och din omutliga dorn,
som i samhällets skick om rätt och dygd sig beflita,
icke för fädernas skull nås af det hämnande straff!
O, att så vore er lag, men stundom förbrytarn, o gudar,
frälsad går därifrån, andra få gälda hans skuld.
Theognis, eit. efter Griech. Lyriker, öfv. af E. Evers.
b.
Zeus uppdrog Hermes människornas synder
på skärfvor skrifva och i urna kasta,
att hvarje skyldig månde få sitt straff.
Så blandades de många skärfvor samman;
och många falla tidigt, andra sent
i händerna på Zeus, när dom han håller.
Så borde därför ingen mera undra,
om skurken sent ett tidigt brott får gälda.
Ty fast står straffet, om det också töfvar.
Babrias, efter Hellas und Horn, L Öfv. af E. Evers.
3.
Rättfärdigandet af den principen, att barnen bestraffas för fädernas
synder.
Bion påstår, att gudomen, som bestraffar de ondas söner,
uppför sig löjligare än en läkare, som för en faders eller farfaders
sjukdom låter hans son eller sonson undergå läkarebehandling.
Båda dessa förhållanden äro i visst afseende helt och hållet
olika, men i ett annat afseende hvarandra tämligen lika. Ty den
ene botar icke därigenom, att han blir upptagen till behandling, den
andre från hans sjukdom; och en som har ondt i ögonen eller ligger
i feber, blir därigenom icke bättre, att han ser, huru man bestryker
en annan med salfva eller lägger plåster på honom. De ondas
bestraffningar däremot låta en hvar inse, att det tillkommer en
förnuftigt inskridande rättfärdighet att hålla somliga i tygel genom
bestraffning af andra. Men i hvad mån denna liknelse passar in på
det föreliggande fallet, har Bion själf icke anmärkt. Sonen till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
