Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - III. De ondas lycka och gudomlig vedergällning - B) Principen för gudomlig vedergällning - 3. Rättfärdigandet af den principen, att barnen bestraffas för fädernas synder - 4. Gudomens fördröjda straff är icke verksamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
man, som råkat ut för en svår, ehuru icke obotlig sjukdom, men
genom omåttlighet och veklighet prisgifvit sin kropp åt sjukdomen och
i följd däraf dött, skall af en läkare, en anförvandt, en öfningslärare
eller också en god husbonde, sedan han fått kunskap därom,
åläggas en sträng diet äfven om sonen ic&e är sjuk, utan blott har
anlag till samma sjukdom; man skall förbjuda honom efterrätter,
bakelser, vin och umgänge med kvinnor, men i stället påbjuda honom
ständigt bruk af medicin och öfningar, som härda hans kropp, för att
på detta sätt aflägsna det ännu ringa fröet till en svår sjukdom och
icke låta det komma till en farlig utveckling. Därför gifva vi alla
dem, som härstamma från sjukliga föräldrar, den föreskriften, att
de gifva noga akt på sig själfva och icke försumma något medel att
i tid undanskaffa det inneboende sjukdomsämnet, som kan så lätt
blifva farligt i sina verkningar.
Vi göra därför säkerligen intet oförnuftigt, utan något
nödvändigt, intet löjligt, utan något nyttigt, då vi förordna för sönerna till
dem, som lida af fallandesot, melankoli eller gikt, kroppsöfningar,
diet och läkemedel, icke emedan de äro sjuka, utan för att de icke
skola blifva det. En kropp, som uppstått af en sjuklig kropp,
behöfver intet straff, utan en läkares vård och omsorg; men skulle någon
af veklighet och feghet vilja kalla denna omvårdnad för ett straff,
enär den förbjuder njutningsmedel samt bringar oss smärta och
besvär, så måste vi låta en sådan människa fara. En kropp, som
härstammar från en dålig kropp, förtjänar därför billigtvis vård och
skötsel; men skall man, såsom Pindarus säger, låta det genom
födseln meddelade anlaget till last gro och utveckla sig i det unga
sinnet och tillse det så länge, till dess det utbryter i lidelser och
bringar i dageg. sina dåliga frukter?
Plutarkos, Orn det sena fullbordandet af det gudomliga straffet.
4.
Gudomens fördröjda straff är icke verksamt.
Denna långsamhet betager människorna all tro på försynen; de
onda anse nämligen det onda, som icke genast följer på hvarje orätt
handling utan först sedermera följer därpå, för en olycka, kalla det
för en tillfällighet, icke för straff, och blifva därigenom icke
förbättrade, emedan de väl känna smärta öfver hvad som träffar dem, men
ingen ånger öfver hvad de begått. Ty liksom det ögonblickliga
slaget eller sporrningen förbättrar eller bringar till ordning hästen, som
stapplar eller snafvar, men all senare ryckning, dragning och inöf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
