Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - III. De ondas lycka och gudomlig vedergällning - B) Principen för gudomlig vedergällning - 6. Jahves ord till Hiob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
De äro fogade hvar vid annan; intet luftdrag tränger
emellan dem.
De låda fast vid hvarannan, de hålla tillsammans och
åtskiljas ej.
Hans nysande glimmar som eld; och hans ögon äro såsom
mor-gonrodnans ögonhvarf.
Af hans mun utgå bloss, eldgnistor utfara däraf.
Af hans näsborrar utgår rök, såsom af en eldad gryta, en
sjudande kittel.
Hans andedräkt tänder kol, och låga går af hans mun.
På hans hals dväljes styrkan, och framför honom dansar för
skräckeisen.
Hans kötts hängen äro sega; fast sitta de på honom och
rubbas ej.
Hans hjärta är hårdt som en sten, hårdt som den undre
kvarnstenen.
Då han reser sig, bäfva hjältarne; af förskräckelse blifva de
utom sig.
Hans angripares svärd håller ej stånd; ej spjut, kastvapen och
pansar.
Han aktar järn såsom strå, koppar som ruttet trä.
Bågens son fördrifver honom ej; till halm förvandla sig för
honom slungans stenar.
Såsom halm aktas klubban, och han ler åt lansarnes rassel.
Under honom äro spetsiga skärfvor; han bäddar en tröskvals
öfver gyttjan.
Han låter djupet sjuda såsom en gryta; hafvet gör han såsom
en oljokittel.
Efter sig låter han stigen lysa; man skulle anse djupet för
silfverhår;
Ingen är på jorden hans like, skapad utan fruktan.
På allt det högsta ser han ned med förakt; han är en konung
öfver alla våldets söner.
Och Job svarade Herren, och sade:
Jag vet, att du all ting förmår; och ingen tanke är dig för hög.
Ho är den, som fördunklar ditt råd i fåvitsko? Därföre hafver
jag talat hvad jag icke förstod, det mig för underbart är, det jag
icke begriper.
Så hör då du, och må jag tala; må jag spörja dig, och lär
du mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
