Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - I. Allmänna betraktelser - C) Ingen lycklig före sin död - 1 - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
C. Ingen är lycklig före sin död.
l.
Därför vaktorn oss att lycklig prisa .någon dödligt lott,
medan än han oviss bidar sista dagen i sitt lif,
innan till dess gräns han hunnit, ntan att dess sorger känt.
Sophokles, Konung Oedipus, Öfv. af Palmblad.
2.
I anledning häraf och för att se sig omkring reste Solon
inlandet och kom till Amasis i Egypten, och så äfven till Kresos i
Sardes. Här blef han såsom gästvän upptagen i konungens hus och
på tredje eller fjärde dagen därefter fördes han, på Kresos’ befallning;
af tjänarne omkring i skattkamrarne, då honom visades allt hvad
stort och rikt var. Och när han besett och skådat allt efter behag,
frågade honom Kresos och sade: "Gästvän från Aten, till oss har
om dig kommit ett stort tal, både om din vishet och din resa,
huruledes du af kärlek till visheten genomrest månget land för att se
dig om; nu har därför en längtan kommit öfver mig att fråga, hvem
du anser vara den lyckligaste af alla du sett." Detta frågade han i
den tron, att han själf vore den lyckligaste i världen. Men som
Solon icke förstod att smickra, utan höll sig vid sanningen, svarar han:
"O min konung, det är Tellos, den atenaren." Men Kresos
förundrade sig öfver detta svar och frågade häftigt: "Och af hvad skäl
dömer du Tellos att vara den lyckligaste?" Och han sade: "För det
första lefde Tellos på en tid, då hans fädernestad var i ett blomstrande
tillstånd, och han hade sköna och goda barn, och han såg barn
födas åt dem alla och alla blefvo vid lif; och för det andra, när han
lefvat ett, efter vårt mått, lyckligt lif, följde därpå det mest lysande slut.
Ty när han i en strid imellan atenarne och deras grannar i
Elev-sis hade fäktat och slagit fienderna på flykten, dog han så den
skönaste död. Och atenarne begrofvo honom på allmän bekostnad på
samma rum, där han föll, och höllo honom i stor vördnad och ära."
Och som Solon med sin berättelse om Tellos, om hvars stora
lycka han berättade så mycket, blott retade Kresos, frågade denne
honom, hvilken han sett vara den andra i ordningen efter denne,
och tyckte han sig säkerligen böra få andra rummet. Men han sade:
"Kleobis och Biton. Ty desse, som voro till börden argiver, hade
tillräcklig utkomst att lefva af och dessutom en sådan kroppsstyrka,
som följande händelse bevittnar; båda vunno samma kämpapris, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
