Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - I. Allmänna betraktelser - C) Ingen lycklig före sin död - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
543
därjämte berättas om dem denna historia. Då argiverne en gång
firade en fest åt Here, måste deras moder nödvändigt fara till
helgedomen efter ett spann; men oxarne kommo ej i rattan tid från
fältet; och som tiden trängde på, trädde Ynglingarne under oket och
drogo vagnen, och på vagnen for deras moder. Och de färdades fem
och fyratio stadier och kommo till helgedomen. Och när de detta
gjort i hela församlingens åsyn, fingo de därpå det yppersta slut på
sitt lif. Och på dem uppenbarade Gud, huru mycket bättre det är
människan att dö än att lefva. Ty de kringstående argiviske
männen prisade ynglingarne saliga för deras styrka, och kvinnorna deras
moder, att hon fått sådana barn; men modern, utom sig af glädje,
både öfver deras gärning och öfver deras ryktbarhet, gick fram för
belätet och bad gudinnan, att hon åt Kleobis och Biton, hennes barn,
de där henne så högt ärat, ville beskära hvad en människa bäst vore.
Och sedan ynglingarne, efter denna bön, offrat och deltagit i
offermåltiden, insomnade de själfve i helgedomen, men stodo icke mera
upp, utan lyktade de sålunda sina dagar. Och argiverne läto göra
deras bilder och uppställde dem i Delfi såsom helgeskänker efter de
bästa män/7
Solon tilldelade sålunda dem det andra rummet i lycksalighet.
Men Kresos vardt förtörnad och sade: "O gästvän från Aten, och
vår lycka, nedsätter du då den till ett sådant intet, att du icke en
gång aktar oss lika med borgaremän?" Men han svarade: "O
Kresos, mig frågar du orn mänskliga ödet, mig, som nogsamt vet, huru
all gudom är afundsam och flyktig? Ty under lifvets långa tid
måste man mycket se, som man icke gärna ser, och mycket lida.
Sätter jag nämligen sjuttio år såsom mänskliga lifvets gräns, så
utgöra dessa sjuttio år tjugufem tusen och två hundra dagar,
oberäknadt skottmånaderna. Och vill man nu med en månad förlänga
hvartannat år, på det årstidernas omlopp må ordentligt
sammanträffa, så komma fem och trettio skottmånader till de sjuttio åren
eller, om dessa månader förvandlas i dagar, ett tusen femtio dagar.
På alla dessa dagar, som, sammanlagde på sjuttio år, utgöra
tjugusex tusen tvåhundra och femtio, inträffar icke en och samma sak
fullkomligt lika på den ena dagen som på den andra. Så, o Kresos,
är då människan idel lyckträff. Nu ser jag väl, att du är mäkta rik
och konung öfver många folk; men det, hvarom du frågar mig, kan
jag ej kalla dig förr, än jag får höra, att du lika lyckligt slutat dina
dagar. Ty icke är den mäkta rike lycksaligare än den som har sitt
bröd för dagen, så framt icke äfven den lotten medföljer att i full
besittning af sitt goda väl få sluta sitt lif. Ty mången stormrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
