Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - I. Allmänna betraktelser - C) Ingen lycklig före sin död - 2 - D) En lyckodröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
människa är olycksalig, och mången, som har en måttlig utkomst,
väl lottad. Och den mäkta rike, men olycksalige har blott i två fall
företräde för den väl lottade, men denne i många fall framför den
rike och olycksalige. Den förre har lättare att tillfredsställa ett
begär och att bära en stor inträffande förlust; men den senare har
framför denne följande företräden: att bära en förlust och tillfreds,
ställa ett begär kan han väl icke lika så lätt som denne, men därifrån
bevarar honom hans goda lott; dock däremot är han fri från
kroppslyten och krämpor och olyckor, är välsignad med barn och med
skönhet. Och om han med allt detta slutar sitt lif väl, då är han den,
som du söker, och värdig att kallas lycksalig. Men förr än lifvet
är slut vakte man sig att kalla någon för lycksalig, utan blott för
väl lottad. Ty att en människa kan förena allt är omöjligt, på
samma sätt som intet land i världen framalstrar allt hvad det
behöfver, utan har ett och saknar ett annat, så att det, som har det
mesta, är också det bästa. Så är ock en människa icke sig själf
nog och i allt fullkomlig, utan har ett, men brister i ett annat. Och
den som därför besitter det mesta och ständigt får däraf njuta och
som sedermera ljuft får sluta sina dagar, den anser jag, o konung,
vara den sannskyldige, som bör bära detta namn. Och vid allting
bör man se på ändan, huru den aflöper; ty mången, för hvilken Gud
hållit lyckan för ögonen, har han sedermera störtat desto djupare."
Och ifrån den stund han detta sagt visade Kresos sig icke mera
nådig mot honom, och utan att fästa någon uppmärksamhet vid hans
person lät han honom gå; jå han höll honom för en stor dåre, som
icke satte värde på en närvarande lycka, utan endast manade att se
på ändan vid all ting. Herodot L 30-33.
D. En lyckodröm.
I en stad bodde en Braman vid namn Svabhavakripana. Hans
kruka var full af gryn, som han hoptiggt af kvarlefvor efter
måltiderna. Han hängde henne på en spik i väggen, ställde bönpallen
därunder och såg oafvändt därpå. Då han en natt låg på sin bädd,
tänkte han: min kruka är dock full med gryn! Om det blir
hungersnöd, får jag för dessa gryn 100 ropokas. För dem kan jag köpa
mig tvenne getter, som hvar sjette månad gifva ungar, så det till
sist blir en hel hjord. För denna köper jag många kor och för dessa
buffelkor och för dessa buffel stutar. Dessa skola förvärfva mig många
hästar och genom att sälja hästar kan jag vinna många pengar.
För dessa låter jag bygga mig ett ståtligt hus med en gård i midten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
