- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
558

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - II. Lycka och lycksalighet - A) Hvari lycksaligheten består - b) filosofisk åskådning - 4. Lyckan (En buddhistisk berättelse) - 5. Den vises sällhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

558
"Men denna förblindelse; o yngling, med nödvändighet följd af
kval, som skulle fylla denne husfader eller husfaders sons tillvaro
med bekymmer och lidande: denna förblindelse har den fulländade
öfvervunnit, med roten är den uppryckt, totalt förintad, så att den
icke mera kan gro, icke mera kan utvecklas. Därför är jag lycklig/
Neumann, Buddhistische Antliologi. Texte a. d. Pali-Kanon.
5.
Den vises sällhet.
O, ädle och upphöjde vän! detta, detta är vishet. Att vara
lycklig och meddela sin sällhet; det förra uti hela Naturen, det senare
åt hela Naturen — liksom Gud! I sitt stoft vara Gud! Ty markorn
att själfviskhet är Naturens förkastelse. I samma mån, som tingen
nalkas odugligheten, upplösa de sig och fördelas. Se dessa
skingrade stoften, som, förenade, voro lif, skönhet och vällukt! När
människan lutar till försämring eller till föråldring, börjar hon innesluta
sig inom sig själf. Allt lefvande är fullkomligt endast i samma mån,
som dess förmåga utgjuter sig vidare. Hjältar och stora snillen angå
hela världen. Sokrates lärde er och mig. Ack! välsignade vi ej,
brinnande, hänryckta, Thomas och Marcus Aurelius? — Denna, denna
odödligheten!
Tro icke, att ett uppoffrande ges utan belöning. Gud — inom
dig! Odödligheten, Himmelen — i din själ! Jag predikar icke denna
sedelära, den höga — Guds religion! — för de vilda sanslösa, eller
för de okännande dumma. Men för Dig, ömme, eftersinnande! . . „
Gör icke mer, än stig upp på en bergspets, se ut öfver jorden, och
välsigna den; gör icke mer, än vik undan för en mask, som du höll
på att trampa; — och du skall, om din själ begriper sin handling,
nedstiga oskyldig och salig som en himmelens ängel. "Om din själ
begriper sin handling"; ty, ännu engång: den höga lycksaligheten,—
dygdens! dygdens! — tillhör icke villdjuret eller dåren. Den vise
endast! Har man icke sagt det alltifrån Sokrates’ tid?
Vill du ännu fråga, om jag kan vara dygdig "af öfvertygelse"?
Om ett barn kan lyda utan busar och sockerbröd! Är då känslan,
känslan af det sanna och saliga ingenting? Jå, när man icke har
den; när man ännu är rå och omänniska; blott djur; eller när
barnet är svagt och okunnigt! — Huru hinner man till hög smak i
musiken? Genom ett naturligt fint öra; genom observation och
erfarenhet. Alldeles så i moralen. Här ges ett moraliskt geni, som ett
musikaliskt. Man blir gudomlig människa, som man blir gudomlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0566.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free