Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - II. Lycka och lycksalighet - B) Olika slag af lycka - a) lifvets fröjder i allmänhet - 2. Hvad det är som bevarar lefnadslusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
Äfven att lära sig något och att förundra sig är i regeln
angenämt, ty i förundran ligger ett begär att lära, så att det som
väcker förundran på samma gång uppväcker begär därefter, och å
andra sidan ligger i lärandet ett återvändande till det vanliga
sinnestillståndet.
Att bevisa och mottaga välgärningar hör äfven till det som är
angenämt. Ty att mottaga välgärningar är att uppnå det man åtrår
och att bevisa välgärningar vill säga så mycket som: att äga något
och äga mera än en annan, bådadera något som människan
åstundar. Och emedan förmågan att göra godt är något angenämt, så är
det äfven angenämt för människan att kunna hjälpa sin nästa till
rätta och ifylla åt honom, hvad som brister.
Då nu lärandet å ena sidan och förundran å den andra är
något, som bereder lust, så måste också allt sådant vara angenämt,
som frambringas af den bildande konsten, såsom målarkonsten,
bild-huggeriet, poesien, och likaså allt, som utgör en fulländad produkt
af en sådan verksamhet, t. o. m. om det framställda föremålet icke
i och för sig själft är angenämt. Ty icke öfver föremålet själft är
det, som åskådaren gläder sig, utan öfver den slutsats, som låter oss
inse: detta är det, så att ett slags lärande sålunda äger rum.
Äfven de kritiska ögonblicken och det att med nöd blifva
räddad väcker lust, ty allt sådant faller under kategorien: det
underbara.
Vidare, då allt, som är i enlighet med vår natur, är angenämt,
och allt, som sinsemellan är besläktadt, är till sin natur likartadt,
så måste i regel äfven allt, som är besläktadt och likartadt, vara
angenämt för hvarandra, såsom människan för människan, hästen
för hästen, ynglingen för ynglingen. Häraf det bekanta ordspråket:
"kaka söker maka", och det homeriska:
"huru dock alltid till lika —",
och: "den ena korpen hackar inte ut ögat på den andre" och flere
dylika.
Då nu allt besläktadt och likartadt är för hvarandra angenämt,
men hvar och en allra mest står i ett sådant förhållande till sig
själf, så måste nödvändigt alla människor i mer eller mindre grad
vara intagna af själfkärlek, ty om hvar och en gäller i afseende på
honom själf begreppen släktskap och likhet. Då nu alla människor
äro själfkära, så måste äfven allt, som tillhör dem och beror af dem,
vara dem angenämt, t. ex. deras verk och åsikter. Därför äro de
ock i regel vänner af smicker och af dem, som älska och beundra
dem, således äfven af sina barn, som ju äro deras verk. Och där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
