Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - II. Lycka och lycksalighet - B) Olika slag af lycka - a) lifvets fröjder i allmänhet - 6 - 7. Lycka och njutning - 8. Är lyckan det högsta ändamålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
kan han glädjas, och ingen skall taga hans glädje ifrån honom.
Äfven det glada, som varit, är för honom icke borta. Han må fälla
en tår vid ömma afsaknader, vid bittra förluster, vid skilsmässor
som slita hjärtat; han må gjuta en suck vid åtanken på hvad han
för en kort stund mistat; tålig och undergifven, vet han dock, att
allt det dyrbara, som vi ägt eller äge, är och blifver i den Fadrens
hand, som borttappar intet, och i hvilkens hus äro så många
boningar. Och då minnet i sorgeskrud ledsagar hans fjät bland de
älskades vårdar, i dödens skumma trakter, mötes han äfven där af
hoppet, som, likt den skinande ängeln vid Jesu graf, säger till den
sorgna: Var icke förfärad! Hvad du söker, är ej här; men du
skall se det åter, ty kärleken öfvervinner döden och det goda lefver
evigt hos de lefvandes Gud. Wallin, Religionstal I: 116.
1.
Lycka och njutning.
Att sammanblanda nöjet med lyckan, är att taga verkan för
orsaken. Människan är icke lycklig, emedan hon njuter, men hon
njuter emedan hon är lycklig. Man finner däraf lätt, huru fåfänglig
deras tanke är, hvilka efterfika nöjet framför allt annat, ty de förstöra
det just genom att söka det; nöjet har, om jag så får säga, icke i
sig själft sin lifskraft; det förbrukas och försvinner genom själfva den
ansträngning, som man gör, för att gripa, förlänga, förnya det, likt
en vällukt, hvilken blir omärklig genom en alltför stor otålighet att
njuta däraf, eller genom det obetänksamma begäret att uttömma den
i botten. Det är vidare en villfarelse att tro, att man skulle kunna
uppnå ett lyckligt lif genom att låta sina lidelser ila från nöje till
nöje och genom att ständigt söka nyheten och ombytet; ty då
själen oupphörligt är upprörd, har ingenting tid att fatta rot däri, att
bära frukt däri; nöjet mognar ej i densamma, det är endast en kart,
saftlös och utan smak, plockad i förbigående. Den oundvikliga
verkan af denna förvillelse är ledsnaden, det vill säga en obestämd oro,
som griper efter allt, utan att fästa sig vid något. Det är således
vårt väsendes grund och icke dess yta, som måste tagas i betrak
tände, när vi vilja bedöma vårt verkliga tillstånd.
P. Janet: Lyckans filosofi.
Är lyckan det högsta ändamålet.
Att finna lyckan är icke det första och omedelbara ändamålet
med din tillvaro här i världen. Du är här för att söka sanningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
