Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - II. Lycka och lycksalighet - B) Olika slag af lycka - b) olika slag af lefnadsglädje - 5. Umgänge - η - 6. Vetenskaplig verksamhet - α. Filosofisk spekulation är gudarnes lycksalighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604
ock de stillasittande Samkvämen endast ofullkomligt sällskapslifvet»
sanna idé; när detta uppfattas i sin ideela fullkomlighet; det fordras
rörelsernas omväxling och frihet, och hvad som är det allra
fullkomligaste, är den rytmiska rörelsen, rörelsen förenad med musiken,
dansen, i dag så sjunken från sin forntida glans; fordom en religiös,
politisk, till och med en militärisk institution, har den blifvit ett
nöje, och nästan ett nöje för barn. Sådan den emellertid är, gifver
den ännu mycket behag och mycken glans åt Samkvämen och
um-gängeslifvet. Utan densamma skulle ungdomen betyda intet i
sällskapsnöjena, och den är dock tvärtom deras förnämsta prydnad: det
är ungdomen, som, genom att äga ett öfverflöd af lif, utgjuter det
omkring sig i ymnighet; det är ungdomen, hvars glans förenad med
ljusens glans och rörelsens sorl, fröjdar de allvarlige, intresserar de
lefnadströtte, och i några stelnade och förtorkade själar upprör askan
efter några redan för längesedan utslocknade illusioner.
P. Janet, Lyckans filosofi.
6.
Vetenskaplig verksamhet.
#.
Filosofisk spekulation är gudarnes lycksalighet.
Att den fullkomliga lycksaligheten består i tankeverksamhet
låter sig tydligen bevisas genom följande resonnemang. Vi äro
nämligen fullt öfvertygade därom, att gudarne äro framför andra lyckliga
och saliga. Men hvilken slags verksamhet skola vi väl tro att de
utöfva? Månne tilläfventyrs rättskipning? Men skulle de då icke
förefalla oss löjliga, när vi föreställa oss dem, afslutande fördrag,
utlämnande deposita o. d. Eller kanske hjältebedrifter, hvarvid de
hafva att modigt utstå fruktansvärda faror och sätta lifvet till insats,
emedan det är vackert och ädelt att så göra? Eller välgörenhet?
Men åt hvem skulle de väl gifva? Och dessutom är ju redan det
absurdt att tänka dem vara i besittning af penningar och dylikt.
Om vi då skulle säga: att iakttaga måttfullhet? Men är det icke
ett nedsättande beröm att säga, att de icke kunna hafva några
dåliga böjelser? In summa: om vi genomgå hela sedelärans
område, så skola dess dygder synas för ringa och gudar icke
värdiga. Men lif tillskrifves dem dock faktiskt af alla människors
gemensamma tro och därmed också verksamhet, ty man kan väl
icke antaga att de sofva såsom Endymion? Orn man nu frånsäger
ett väsen, som verkligen lefver, den praktiska verksamheten och i
ännu högre grad den alstrande kraften, hvad återstår då annat än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
