- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
623

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - III. Optimism och Pessimism - B. Pessimism - b. Sorgeröster ur diktens värld - 11. Skuggan - 12. Floden - 13

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

628
Hon blickar, lyss, fast ej hon ser, ej hör.
Att karrikera dig hon städs behagar.
Din skuggas like är du, hur da klagar:
En natt med lif, en dimbild, som sig rör.
Hvar drift att forska, se i vanmakt dör,
och blindt du leds af ödet alla dagar.
Själf skuggan blott af den seraf, som är
den sista återglansen från Gruds tron:
Blott så är mänskan Guds beläte vorden.
Men på ett klot, som rullar långt från jorden
i ofullkomlighetens lägsta zon,
vår skugga bor och bildar skugga där.
Lully Prudhomme, öfv. af K. G. Kjellgren.
12.
Floden.
»Säg mig du flod som snabbt bland blomsterängar ilar
och speglar af den glans som på din skuldra hvilar,
hvi är din sång så mörk, hvi denna ton som klagar?
Hvem har väl såsom du sorgfria sköna dagar?»
Men floden kvad: »hvad är den lycka jag kan finna?
Mitt öde är att jämt, alltjämt blott rinna, rinna!
.Om älsklig lager sig intill mitt sköte böjer,
om rankan rodnande en stund vid stranden dröjer —
kan jag väl glädja mig, och njuta och behaga.
Jag kommer knappt och ser, förrn bort jag måste jaga!»
Och floden teg och for, men vandraren på stranden
med tårar i sin blick såg tungsint ned i sanden.
En tanke svår och mörk far isig genom bloden:
»hvad är mitt lif ändock? är icke jag som floden?»
Drosinis, Efter Holtz. Öfv. af E. Evers.
13.
Det kväljer mig, det plågar mig och ingen mig förstår.
Förgäfves jag klagar, jag lider.
Och medan jag klagar och i evig längtan trår,
förgå mina år, mina bästa tider.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free