Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - III. Optimism och Pessimism - B. Pessimism - b. Sorgeröster ur diktens värld - 13 - 14 - c. Religiös och filosofisk pessimism - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
Kärlek? — Dess flyktiga njutning är ej mödan värd
och evigt älska — omöjligt!
I hjärtat ej spår af det förflutnas färd,
och glädjen som smärtan de té sig löjligt.
Lidelsernas brus skall förr eller senare dö,
förståndet dem bringar till stumhet.
Och blickar du lugnt ut öfver lifvets sjö,
det syns dig som en hvirfvel af jämmer och dumhet.
Lermontoff. Efter Bodenstedt. Öfv. af E. Evers.
14.
Oroligt hvila vi i moderlif,
från kärestan sig måste skilja svennen,
för mannen dör hans trogna, kära vif
och gubben lämnats utaf ungdomsvännen.
Bekännen, mänskor, att intill det skymmer
har jorden endast möda och bekymmer.
Bhartrihari, Botöfningarnes Bok.
c. Religiös och filosofisk pessimism.
1.
Eländig är du, hvar du än må vara och hvart du än må vända
dig,, om du icke vänder dig till Gud. Hvarför harmas du öfver; att
icke allt går dig, som du vill och åtrår? Hvem finnes, som får allt
efter sin vilja? Hvarken jag eller du eller någon människa på
jorden. Det fins ingen i världen som är utan bekymmer och
svårigheter, han må vara konung eller påfve. Men hvem är då lycklig?
Visserligen blott den, som för Guds skull förmår bära sitt lidande.
Många sjuka och svaga säga väl: Se, hvilket lyckligt lif den
där mannen lefver, han är rik, han är stor, han är mäktig, han är
ansedd. Men tänk på det himmelska goda, och du skall finna, att
allt det där timliga är ett intet, är ganska ovisst och betungande,
enär man icke kan ega det utan bekymmer och fruktan. Människans
lycka består icke i att ega det timliga till öfverflöd, utan en beskärd
del är henne nog. Ack, det är dock ett elände att lefva på jorden!
Ju andligare en människa vill vara, desto bittrare blir henne det
närvarande lifvet, ty då känner hon så mycket bättre och ser så
mycket klarare det mänskliga fördärfvets djup. Att äta, dricka, vaka,
sofva, arbeta och vara underkastad naturens öfriga behof, det måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
