Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - III. Optimism och Pessimism - B. Pessimism - c. Religiös och filosofisk pessimism - 2. Lifvets vilkor - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
Se, fruktansvärdt på eterns hvalf de skimra,
med skarpa svärd bevakande min stig,
och dunkla stunder under molnen timra
ett skyhögt kors i natten upp för mig.
Hvart skall jag fly? Ack, dödens kalk är bräddad,
åt mig en iskall säng i jordens sköte bäddad.
Hör upp, o själ, att mot ditt öde strida!
Ej straffets kedjor du förgäfves bär.
Den minsta blomma skaptes för att lida,
och dödens smärta lifvets vilkor är.
Ett gränslöst tempel rymden är, där alla
Gruds barn som offerlam vid tidens altar falla.
Så bäfva ej vid straffets vissa möte,
i marterskruden jublande dig kläd!
Det korn, som dött i jordens dunkla sköte,
står åter upp, en gyllne himmelssäd.
Blott smärtans djupa hemlighet dig renar;
blott korset alla lif med himlarne förenar.
Stagnelius: Liljor i Saron.
Vän, i förödelsens stund, när ditt inre af mörker betäckes,
när i ett afgrundsdjup minne och aning förgå,
tanken famlar försagd bland skugggestalter och irrbloss,
hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår,
när från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
och du till intet med skräck känner dig sjunka på nytt, —
säg, hvem räddar dig då? — Hvem är den vänliga ängel,
som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
altaret, tändande där flamman med prästerlig hand?
Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
kysste serafen till lif, solarna väckte till dans,
endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: »Blifven!»
och i hvars lefvande kraft världarna röras ännu.
Därföre gläds, o vän, och sjung i bedröfvelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.
Densamme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
