Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - IV. Själfmord - 7. Själfmordet är bekännelsen om ett förfeladt lif - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
692
ogynsamma inflytanden, men som dock äga och bibehålla så mycken
känsla för det bättre, att de icke kunna fördraga sitt ovärdiga lif eller
sina dåliga handlingar. En Judas Iskariots själfmord, förefaller det
mig, är till viss grad ägnadt att afväpna vårt omdöme om honom.
Att han kunde förtvifla öfver det han gjort, visar att han icke var
en låg själ. Hade han varit det, så hade han handlat annorlunda;
han hade lefvat upp sina penningar och ockrat därmed samt med
bepröfvad skicklighet och duglighet förvärfvat ytterligare förtjänster
af liknande slag. I stället uttalade han öfver sig själf dornen, då
försoningen genom en af jordisk domstol afkunnad dom vägrades
honom. Är detta också icke den rätta försoningen, så är det dock
ett slags försoning.
Paulsen, Systéme der Ethik.
Jag hälsar dig, kristall, så full af under!
I dig jag ärar konst och tankef under!
Och blott med andakt tager jag dig ner!
Du sammandrag af hulda domningssafter,
du fångna doft af dödens finsta krafter!
En ynnest ! hör din mästare som ber !
Jag skådar dig, och mina plågor döfvas,
jag fattar dig, och hug och trängtan söfvas,
och andens nodsvall sjunker mer och mer:
det vida hafvet vinkar nu mitt segel,
in under glänser vattnet som en spegel,
och nyfödd dag mot nya stränder ler.
En eldvagn sväfvar ner på lätta vingar,
och se, jag gj ordad står till himmelsfärd,
och upp på otrådd eter väg jag svingar
till renad id uti en högre värld.
O, detta gudalif! O, dessa fröjder!
Du, nyss en mask, är du dem värdig, du?
Jå, denna sol, som purprar jordens höjder,
vänd henne ryggen i ett manligt nu!
Spräng’ porten, som enhvar med lutad panna
helst smög förbi, spräng den i väldigt lopp,
ty nu är tid med hjältebragd att sanna,
att mannens adel väger gudars opp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
