Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - VII. Olika uppfattning af lifvet efter detta - B) Naturfolkens uppfattning - 5. Det tillkommande lifvets moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
721
ven icke mindre ursprungligen såsom en upprepning af detsamma
med afseende å lefnadsvandel, känslor och etiska lagar.
I Thibetanernas kosmogoni fäktade äfven gudarne med
hvarandra. Tidschianernas gudar "äro stolta och hämndlystna, bekriga,
döda och uppäta hvarandra och äro i själfva verket vilda såsom de
själfva." De pråla med namnen "äktenskapsbrytåren",
"kvinnotjuf-ven", "hjärnfråssaren", "mördaren". Och en fidschianhöfdings ande
anbefaller sig vid sin ankomst till den andra världen, i det han
berömmer sig sålunda: "Jag har förstört många ställen och slagit
ihjäl många fiender i striden." Denna öfverensstämmelse i
sedela-garne inom båda lifven kan man alltså betrakta såsom typen för
denna öfverensstämmelse, som upprepas på alla lägre
civilisationsgrader äfven i andra hänseenden; men den erinrar oss lika väl om den
öfverensstämmelse i sedelagarne hos de äldsta kulturfolken, från
hvilka rester af deras literatur hafva blifvit oss bevarade.
De aflidne grekernas skugglif uppvisar frän moralisk synpunkt
betraktadt blott mycket oklara drag. Så vidt vi dock kunna finna,
öfverensstämma dessa med drag från det alldagliga grekiska lifvet.
Achilles tänker i Hades på hämnd och gläder sig öfver berättelserna
om följderna af hans sons strider och hans fienders fall. Ajax
vredgas fortfarande öfver, att Ulysses besegrat honom, och Herkules* skugga
skildras som om han vandrade med hotande blick fram till skräck
för andarne omkring honom. Detsamma gäller om den olympiska
världen: "Striderna på jorden äro blott återljudet af striden i
himmelen/ Mars framställes med hedersnamnet "mannamördaren" och
"blodbefläckaren". Afund och hämd äro de härskande motiven. De
odödliga bedraga hvarandra och narra hvarandra genom falskt sken
— jå de förena sig, såsom Zeus och Athene gjorde, om det gäller
att bryta högtidligt svurna fördrag. De äro lätt kränkta och
oförsonliga, och man fruktar dem därför, likasom den primitiva
människan darrar för sina demoner. Hvad som ofelbart straffas hårdt, det
är åsidosättande af de bruk, som uttrycka ödmjuk undergifvenhet.
Likasom man hos de nu lefvande amazulukafrerna blott behöfver
frukta för vreden hos förfädrens andar, då de icke tillbörligt
prisades eller glömdes vid offren; likasom bland invånarne på Taheiti
"den enda förbrytelse, som af deras gudar bestraffades med onåd,
var åsidosättandet af en ritus eller en ceremoni eller
försummandet af en gåfva; så säges om Olympens invånare, att den enda
outplånliga förolämpning mot dem består i underlåtandet af offer. Men
härvid är dock att märka, att den oförsonliga råhet, som träder oss
till mötes ur historierna om de äldre gudarne, mildras betydligt i sa-
Från Kunskapens Träd. 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
