Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - VII. Olika uppfattning af lifvet efter detta - C) Grunderna för odödlighetstron - 1. Utan hoppet om odödlighet måste människan duka under i allvarligare sedliga konflikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
emot sig och i den tröstlösa fruktan, hvarmed han väntar den,
redan i förväg tror sig erfara densamma. Under lyckan smyger sig
den fasansfulla tanken på förintelsen mellan de vällustiga
föreställ-ningarne, liksom en orm mellan blommor, och förgiftar
lifsnjutnin-gen, och under olyckan slår den människan hopplöst till marken,
i det den förbittrar för henne den enda tröst, som kan förljufva
eländet: hoppet om en bättre tid. Jå, föreställningen om en förestående
förintelse strider så mot den mänskliga själens natur, att vi icke
kunna förena den med dess närmaste följder, och hvart vi än vända
oss, stöta på tusen orimligheter och motsägelser. Hvad är detta
lifvet med alla sina mödor, synnerligast då de angenäma ögonblicken
af detsamma förgiftas af ångest öfver den oundvikliga förintelsen.
Hvad är en varaktighet från i går eller i dag, som i morgon icke
vidare skall vara? En högst ringa sak, som utgör en rätt dålig
belöning för den möda, det arbete, de sorger och besvärligheter,
hvarigenom den förvärfvas. Och dock utgör denna obetydlighet allt för
den, som icke kan hoppas något bättre. Enligt denna lära borde
för honom den närvarande tillvaron vara det högsta goda, emot
hvilket intet i världen kan uppvägas, borde det smärtfullaste, det
kvalfullaste lif vara oändligen att föredraga framför döden, såsom den
fullkomligaste förintelsen af hans väsen; hans kärlek till lifvet borde
ovillkorligen icke kunna öfvervinnas af något. Hvilken bevekelsegrund,
hvilken betraktelse skulle vara nog mäktig att utsätta honom för
den ringaste lifsfara? Ära och rykte? Dessa skuggbilder försvinna,
då det gäller verkliga egodelar, som skola komma i jämförelse med
dem. Det gäller hans barns, hans vänners, hans fäderneslands väl
Och om det gällde hela människosläktets väl? För honom är några
få ögonblicks fattigaste njutning allt, som han har att förlita sig på
och därför af oändligt värde. Huru skulle han kunna sätta det på
spel? Hvad han vågar, kan alldeles icke bringas i jämförelse med
det, som han hoppas att erhålla, ty enligt dessa sofisters tankar är
lifvet i jämförelse med allt annat godt, oändligt stort.
Men har det icke gifvits några hjälteandar, som utan att vara
öfvertygade om sin odödlighet, gifvit sitt lif för mänsklighetens
rättigheter, för frihet, dygd och sanning? Jo visserligen, och äfven
sådana, som för vida mindre lofliga orsakers skull satt det på spel.
Men säkerligen har hjärtat, icke förståndet fört dem därhän. De hafva
utan att veta det, genom denna handling förnekat sina egna
grundsatser. Den som hoppas på ett tillkommande lif och sätter målet för
sin tillvaro uti fortskridandet till fullkomlighet, den kan säga till sig
själf: Du har blifvit sänd hit för att genom befordrande af det goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
