Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - VII. Olika uppfattning af lifvet efter detta - C) Grunderna för odödlighetstron - 1. Utan hoppet om odödlighet måste människan duka under i allvarligare sedliga konflikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
724:
fullkomna dig själf; du måste därför befordra det goda, om det icke
kan uppnås på annat sätt, till och med på bekostnad *af ditt lif.
Hotar tyranni ditt fosterland med undergång, är rättvisan i fara att
undertryckas, dygden att kränkas och religion och sanning att
förföljas, så gör det bruk af ditt lif, hvartill det blifvit dig förlänadt;
dö för att åt mänskligheten bevara dessa dyra medel till
lycksalighet! Förtjänsten att hafva befordrat det goda med så mycken
själf-förnekelse, gifver åt ditt väsen ett outsägligt värde, som tillika skall
blifva af oändlig varaktighet. Så snart döden skänker mig det, som
lifvet icke kan skänka mig, så är det min plikt och skyldighet att
dö enligt min bestämmelse, blott då låter värdet af ditt lif angifva
sig, och kan jämföras med andra egodelar, om vi betrakta det
såsom ett medel till lycksalighet. Men så snart vi med lifvet också
förlora vår tillvaro, så upphör det att vara ett blott medel, det blir
•ett slutändamål, det sista målet för våra önskningar, det högsta g öda
hvarefter vi kunna sträfva, som sökes, älskas och eftersträfvas för
sin egen skull, och intet godt i världen kan jämföras med det, ännu
mindre föredragas framför detsamma, ty det öfverträffar med
afseende å vikt alla andra betraktelser.
Jag kan därför omöjligen tro, att en människa för hvilken med
detta lifvet allt är ute, enligt sina grundsatser kan uppoffra sig åt
fäderneslandets eller hela människosläktets väl. Jag är fastmera af
den åsikt, att så ofta t. ex. fosterlandets bevarande oundgängligen
fordrar, att en medborgare förlorar lifvet eller också blott kommer i
fara att förlora det, enligt denna förutsättning ett krig mellan
fosterlandet och denna medborgare måste uppstå, och hvad som är det
sällsammaste, ett krig, som å båda sidor är rättvist. Ty har icke
fosterlandet rätt att fordra af hvarje borgare, att han uppoffrar sig
för det helas väl? Hvem kan förneka det? Men äfven denne har
just den motsatta rätten, så snart lifvet är hans högsta goda. Han
kan, han får, jå han måste enligt dessa grundsatser söka sitt foster:
lands undergång, för att med några dagar förlänga sitt dyrbara lif.
Enligt denna förutsättning tillkommer hvarje mänskligt väsen en
obestridlig rättighet att förorsaka hela världens undergång, om det blott
kan förlänga hans lif, d. v. s. hans tillvaro. Alldeles samma rätt
hafva alla hans medvarelser. Hvilket allmänt uppror! Hvilken
oordning, hvilken förvirring i den sedliga världen! Ett krig, som på båda
sidor är rättmätigt! Ett allmänt krig mellan alla moraliska varelser,
där hvarje i sanning har rätten på sin sida. En strid, som i och för
sig själf icke kan afgöras efter rätt och billighet äfven af den allra
rättvisaste domare i världen, hvad kan vara orimligare?
Moses Mendelsohn, Phädon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
