Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - VII. Olika uppfattning af lifvet efter detta - C) Grunderna för odödlighetstron - 7. Den monistiska själslärans uppfattning af den andra världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
730
lösning var falsk, emedan redan frågan var oriktigt uppställd. När
man nämligen frågar: hvar är den andra världen? då kan tviflaren
förklara själfva frågan öfverflödig och säga: den moderna
astrono-mien har strukit himmelen. När man frågar: hvad blir det af oss
efter döden? då kan den upplyste invända: det är öfver hufvud icke
tänkbart, att en dödlig varelse i ett gifvet ögonblick kan blifva
odödlig. När man frågar: hum komma vi till den andra världen? kan
intet tillfredsställande svar gifvas. Med ett ord: när man uppfattar
odödligheten såsom förvärfvandet af en ny tillvaro och
förflyttandet till en ny ort, kan hon icke bevisas. Men väl kan hon bevisas
såsom fortvarandet af ett på ett omedvetet sätt redan gifvet tillstånd
på samma ort. Att vi i döden blifva andar, kan väl utsägas men
ej tänkas. Men väl är det tänkbart och genom Somnambulismen
bevisligt, att vi redan nu äro andar, och att denna vår väsenshälft
icke träffas af döden. Världen på andra sidan är icke en annan ort,
till hvilken vi på ett alldeles obegripligt sätt förflyttas i döden för
att där fortfara att lefva under alldeles nya lifsvilkor. Hon är icke
i rummet skild från denna världen. Hon är blott någonting på
andra sidan om medvetandet.
Den andra världen är den närvarande världen, åskådad på ett
annat sätt. Men den, som i en sådan annan värld ser en dålig
ersättning för den religiösa himmelen, bör för det första betänka, att
icke en orts beskaffenhet afgör, om den är en himmel eller ett
helvete, utan beskaffenheten af vår organisation och det förhållande
hvari hon står till denna ort. Denna världen och den andra världen,
ehuru de objektivt sammanfalla, kunna dock subjektivt för sina
invånare vara himmelsvidt skilda, jå, kanske icke ens ha den minsta
likhet med hvarandra. Redan öfvergången från vårt förnimmelsesätt
i detta lifvet till det, som tillhör det andra lifvet, kommer faktiskt
på ett ut med ett förflyttande till en annan värld, emedan ingen
likhet finnes mellan de intryck, som en varelse i detta lifvet och en
varelse i det andra lifvet erhålla af samma värld. Men äfven dessa
världars invånares verkningssätt, således hela deras existenssätt, är
alldeles olika. Om också blott de olägenheter, som äro gifna i och
med, vår groft materiella kroppslighet, plötsligen utplånades ur vår
jordiska tillvaro, så skulle vi tycka oss likasom försatta till
himmelen. Åtminstone på denna tillkommande himmel äro vi således säkra,
äfven om ingen förflyttning till en annan ort äger rum. Betänka
vi vidare, att våra jordiska sinnen vida mera äro skrankor för vår
kunskap än organ för densamma, så måste med undanrödjandet af
dessa skrankor en betydlig tillväxt i kunskap inträda, likasom redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
