Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - VII. Olika uppfattning af lifvet efter detta - C) Grunderna för odödlighetstron - 7. Den monistiska själslärans uppfattning af den andra världen - 8. Förnekande af själens odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
731
Somnambulismen lär oss, att varelserna i det andra lifvet stå i ett
mera omfattande och fritt förhållande till naturen än vi, hvilket
förhållande ytterligare stegras genom beskaffenheten af de eteriska
varelsernas rörelse i rummet. Med ett ord: denna vår jord, som man
redan så ofta betecknat såsom en jämmerdal och ett botgörelsens
land, kan dock för varelser af ett annat existenssätt vara en
salighetens ort.
Du Prel, Den mänskliga tillvarons gåta.
Förnekande af själens odödlighet.
Tre år fore sin död yttrade Göthe till Eckermann:
"Öfvertygelsen orn vår fortvaro framgår enligt min uppfattning ur begreppet om
verksamhet, ty om jag ända till min död är rastlöst verksam, så är
naturen förpliktad att anvisa mig en annan form af tillvaro, om den
nuvarande icke förmår vidare att hålla stånd inför min ande." I
sanning, ett stort och skönt ord, af lika mycken subjektiv sanning
som utan hvarje objektiv bevisningskraft, i den ända till sin sista
lefnadsdag rastlöst verksamma diktaråldringens mun. "Naturen är
förpliktad" — Hvad vill detta säga? Göthe visste bäst, att naturen
icke känner några plikter, utan blott lagar, och att människan
fastmera är förpliktad att ödmjukt underkasta sig dessa lagar, vore hon
ock den mest begåfvade och handlingskraftigaste. Hvad naturen var
skyldig honom för hans rastlösa verksamhet, d. v. s. hvad som
enligt naturlagarne följde däraf, det hade Göthe under sitt lif fulltupp
åtnjutit i den sunda känslan af sin kraft, i glädjen öfver
framåtskridande och fullkomning, i erkännandet och vördnaden af alla sina
bättre samtida. Att han fordrade mera var en ålderdomssvaghet,
och att det var detta, visade sig i den rädsla, hvarmed han under
dessa senare åren undvek hvarje omnämnande af döden. Ty om det
var visst, att i händelse af hans död naturen skulle uppfylla sina
förbindelser mot honom, hvartill då rädslan för själfva namnet?
Detta Göthes odödlighetsbevis är för öfrigt blott en särskild form,
jag skulle vilja säga den heroiska formen af ett eljest vanligt
argument. Hvarje människas bestämmelse, heter det, är att utveckla alla
sina anlag, men ingen lyckas göra detta under detta lif, följaktligen
måste ett annat lif följa, hvari detta sker. Naturligtvis fråga vi,
hvaraf man då vet något om denna människans bestämmelse? Se vi
öfverhufvud naturen vara så organiserad, att alla anlag, alla frön
komma till utveckling? Den som påstår något sådant, måtte aldrig
under sommaren vandrat fråm under fruktträd, då ofta hela marken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
