Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - VIII. Lön och straff i ett kommande lif - 5—6. Thespesius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
739
straff varar så länge, till dess hvarje begär genom smärtor och kval
är försonadt, hvilka öfvergå lika mycket alla kroppsliga i storlek och
häftighet, som den verkliga uppenbarelsen i • tydlighet öfverträffar
drömbilden. Ärren och blånaderna efter hvarje lidande äro hos
somliga af längre, hos andra af kortare varaktighet ...
De vände sig härpå till betraktande af de missdådare, som
undergingo bestraffning. I början hade de blott en vidrig, jämmerfull
anblick; men sedan stötte Thespesius mot all förmodan på några
vänner, anhöriga och anförvandter, hvilka undergingo bestraffning
och hade att utstå de hårdaste kval, de gräsligaste, smärtsammaste
straff och under jämmertjut klagade för honom, men till slut
varseblef han sia fader, som full af märken och ärr kom fråm från en
afgrund och sträckte händerna mot honom. Hans plågoandar tilläto
honom emellertid icke att tiga, utan de tvingade honom att aflägga
den bekännelsen, att han begått en nedrig handling mot några gäster,
som hade på sig mycket penningar, i det han bragt dem om lifvet
genom gift, då denna handling visserligen i den.andra världen hade
hållits hemlig för en hvar, men hade här kommit i dagen, och att
han, huru mycket han än redan lidit för densamma, alltjämt
släpades till nya lidanden. Thespesius vågade därför icke af fruktan och
förskräckelse att göra en förbön för sin fader; men då. han ville
vända om och fly, såg han icke vidare sin milde och vänlige förare,
utan han blef af andra, som hade ett fruktansvärdt utseende trängd
framåt och tvingad att genomvandra äfven de öfriga sträckorna.
Här såg han nu, huru skuggorna af de människor, som hade blifvit
stämplade såsom bofvar och redan i detta lifvet bestraffade icke vidare
plågades på samma vis och förgäfves utmattade sig blott med afseende
på den förnuftslösa och passioner underkastade delen; — men alla
de, som under yttre sken af dygd i hemlighet fört ett skändligt lif,
blefvo af andra, som stodo omkring dem, tvingade under stora
ansträngningar och smärtor, att vända de inre sidorna af sina själar
mot det yttre, hvarunder de måste vrida och böja sig mot sin natur,
liksom vissa polyper, när de uppslukat en metkrok, vända sig om.
Många blefvo afskurna och utbredda, på det man skulle se, huru
fördärf våde och brokiga de till sitt inre varit och huru just i den
förnuftiga, alltså i den förnämsta delen af själen det onda häft sitt
säte. Han försäkrade sig äfven hafva andra själar, hvilka likt uttrar
parvis eller ännu flere slingrade om hvarandra, söngergnagde
hvarandra i vrede och förargelse öfver -hvad de under lifvet lidit eller
gjort. Där funnos också flere sjöar bredvid hvarandra, den ena af
sjudande guld, den andra af bly och ganska kall, en annan af hårdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
