Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - VIII. Lön och straff i ett kommande lif - 11. Uppståndelsen enligt Koran - 12. De odöpta barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
744
11.
Uppståndeisen enligt Koran.
I Guds, den förbarmandes, barmhärtiges namn!
Jag behöfver icke svärja vid uppståndelsedagen, ej heller vid
den själ, som anklagar sig själf. Huru? tror människan, att vi ej
förmå, att hopsamla hennes ben? Jo! Vi äro i stånd att sätta ihop
hennes fingrar såsom de nu äro. Men människan förnekar, för att
framdeles kunna fortsätta sina synder. Hon spörjer: "när är
uppståndelsedagen ?" När det blixtrar för ögat, månen förmörkas, sol
och måne förenas, på den dagen skall människan ropa: "hvar finnes
ett ställe att fly till?" Nej! det gifves ingen räddning. På den
dagen är din Herre den ende fristaden. På den dagen skall människan
underrättas om det, som hon har gjort och underlåtit. Jå,
människan varder ett ögonvittne emot sig själf, äfven om hon framlägger
sina ursäkter.
Sätt ej din tunga i rörelse vid inspirationen, för att påskynda
den, ty oss tillkommer dess sammanfattning och föredragande
(klädande i ord), och när vi föredragit den, så följ föredraget (lyssna och
tig), och sedan åligger oss dess förklaring (genom din mun). Men I
älsken det förgängliga och försummen evigheten.
Några ansikten se på den dagen blomstrande ut, och se upp
till sin Herre. Andra ansikten äro på den dagen dystra, och de ana,
att något förfärligt förestår dem. Jå! när själen kommer upp i
halsen och man ropar: "hvem har nu en trollmakt, som Jean skydda,"
och människan känner att hennes tid är ute och lår fastnar vid lår
(under dödskampen), på den dagen skall hon föras till sin Herre.
Hon har hvarken trott eller bedit, utan utskrikit uppenbarelsen som
lögn och vändt sig bort därifrån. Sedan gick hon bort till de sina
och skröt däröfver. Men ve dig! jå, ve dig! Ännu en gång: ve dig!
ja; ve dig! Tror kanhända människan, att man skall låta henne
göra som hon vill? Har hon icke varit en sädesdroppe, som
utgju-tits? Sedan vardt hon en blodlefver, och Herren har bildat och
format henne, och gjort af henne två kön, man och kvinna. Är icke
densamma i stånd att uppväcka de döda till lif.
Koran Sur LXXV.
12.
De odöpta barnen.
Våren försäkrade och tviflen icke, att icke blott de människor,
som kommit till sitt förnufts bruk, utan ock små barn, som började
att lefva i sin moders lif och där dogo eller som omedelbart efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
