Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - IX. Underjorden. Helvetet. Himlen - 16. Förlåten - 17. Evighetens bildspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
763
vi då säga, att Kristus, den uppståndne, den till himmelen uppfarne
har ingått i det allra heligaste, när vi säga, att han, vår himmelske
öfversteprest, som har ingått i det allraheligaste, nu är innanför
förlåten, hvad skola vi då förstå med själfva förlåten?
Med förlåten, mine åhörare, kunna vi blott förstå hela denna
synliga värld med sol och måne och stjärnor, med denna jord och
alla hennes härligheter. Detta är den kristliga åskådningen af denna
synliga värld, att hon blott är ett förhänge, ett underbart, ett skönt
förhänge, stort som själfva rymden med stjärnsmycket och
blomsterprakten, som är inväfd däri, med en oändlighet af figurer, fullt af
bilder och liknelser och gåtor, hvilka i vårt hjärta väcka aningar,
väcka vår tanke till att undersöka dem, efterforska denna världens
krafter och lagar — men likväl blott ett förhänge, icke saken, icke
verkligheten själf. Först innanför förhänget, bakom denna synliga
värld, är den sanna, den verkliga världen, mot hvilken denna värld
blott är ett sken och en skugga. Innanför förhänget, bakom denna
synliga värld, äro de himmelska världarna, hvilka icke må
sammanblandas med den synliga stjärnhimlen, som blott hör till förhänget,
med dessa med jorden besläktade ljusklot, till hvilka vi se upp om
natten, och som lysa så stilla och lugnande ned till oss, men hvarest
du dock, om du kunde komma dit, skulle finna de samma naturens
lagar som här på jorden, skulle finna tyngd och mörker,
förgänglighet och död. Innanför förhänget äro de sanna himlarna, hvarest icke
finnes tyngd, icke mörker, icke död och förgänglighet; världar, där det
både är synlighet och hörbarhet med färger och toner och en
outsäglig skönhet och frid, men osynliga för oss i denna grofva
kropps-lighet, ofattliga för våra jordiska sinnen, änskönt de äro oss ganska
nära och öfverallt omgifva oss. Innanför förhänget, bakom hela denna
synliga värld, äro de sanna, de eviga, förblifvande skatterna, mot
hvilka alla jordiska skatter blott äro försvinnande skuggor.
Martensen: Ur min lefnad.
17.
Evighetens bildspråk.
Vi hafva här likasom sökt att blicka in igenom förlåten för att
se glimtar af den härlighet, som är innanför förlåten. Och väl vet
jag, mine åhörare, att jag här efter Skriftens anvisning har måst tala
i bilder. Men så länge vi vandra i tro och icke i åskådande, kunna
vi om dessa ting endast tala i bilder; och dessa bilder, om än i dem
finnes det, som är för oss dunkelt, innesluta den högsta sanning
och verklighet. Och derest vi om dessa ting icke ville tala i bil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
