Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akropolis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
för tak har Partenon himlen. Mellan de hvita
kolonnerna — det blå hafvet. Och öfverallt sol. Det finns
ej en vrå, hvarifrån man icke ser ut i fjärran. Luft,
sol, himmel, haf — det är byggmästarens material.
Marmorns enkla, måttfulla, lugna linjer — än vertikala,
än horisontala — tjäna till att skarpare afgränsa,
framhäfva och inrama det i naturen, som människan anser
vackert och gudomligt. Förflytta Akropolis till en
annan plats, ett annat landskap, och det skall ej bli
spår kvar af dess skönhet. Här råder full, sedermera
aldrig uppnådd harmoni mellan människohandens
skapelser och naturen, den mest fullkomliga försoning
mellan dessa två af evighet fientliga principer —
människoskapelsen och den gudomliga skapelsen. I
enlighet med naturen! Det är hela den grekiska
arkitekturens grundval och dess ingifvelses källa.
I en portik mellan två kolonner ser jag hafvet.
Hade jag kanske inte sett det förut? Men jag hade
aldrig skådat ett sådant haf. Sedt mellan kolonnerna
får det likaväl som himlen och bergen och det
solbegjutna fjärran så att säga en ny mening — etrt
hellenshkt uttryck. Det är inte längre den praktiskt
utilitariska vattenyta, som befars af pansarbåtar och nutida
handelsfartyg, det är det eviga »Salarra», det azurblå,
skummande, hvarur Venus Anadyomene, skönhetens
gudinna, uppsteg.
Och. där jag stod i Partenon blickade jag beklämd
tillbaka på vårt gråa lif, och jag tänkte: vi förstå inte
längre att skapa i enlighet med naturen. Det är nu
redan tjugo århundraden sedan vi sveko och afsvuro
den. Vi dårar, vi kraftlösa stackaret Hvad söka vi?
Hvart gå vi? Hvad har förvirrat vår syn, hvad har i
vårt hjärta ingjutit denna misstro mot naturen, denna
skräck för lifvet och för döden? Det finns i vår själ
hvarken hjältemod eller glädje. Vi äro stolta öfver
vårt vetande, och vi förlora vår mänskliga adel, vi
förvandlas till barbarer, där vi lefva omgifna af en tråkig
och meningslös lyx och den modärna teknikens gran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
