Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markus Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
heten som lär, att lifvet ej består uteslutande i
afhållsamhet, i det stoiska »abstine et sustine», att det utom
plikt i världen finns också fröjd och skratt och solljus,
skänkt af gudarna själfva.
Från filosofiskt pedanteri och torrhet frälsade honom
dock hans outsinliga godhet och hans vekhet. Då han mötte
mänskliga fel, sade han: »Sådan är naturens ordning
— dylika människor måste oundgängligen handla så.
Önska att det vore annorlunda är detsamma som att
önska, att fikonträdet skall ge andra frukter än sina.»
Folket dyrkade honom, trots att kejsaren ej gjorde
pöbeln de minsta eftergifter, aldrig sökte falsk
popularitet.
Redan under Hadrianus tid började den stoiska
filosofiens mera upphöjda principer intränga i den
romerska rätten. Under Antoninus och Markus Aurelius
regeringar fick den gammalromerska lagstiftningens
stränga ande slutligt vika för en mildare uppfattning,
och romerska rätten kunde sedermera antagas som
grundval för alla civiliserade staters lagstiftning.
Kejsarens högsta önskan var det fullständiga
afskaffandet af cirkus blodiga skådespel, som redan länge
upprört de sedliga känslorna hos tidens bästa
människor. Men folket älskade dessa spel för högt. Då
Markus Aurelius under kriget med germanerna ställde
gladiatorerna under vapen, hade så när ett upplopp
utbrutit. Historikern Capitolinus berättar, att hopen
skrek: »Han vill beröfva oss våra nöjen för att få oss
att filosofera.»
Men medan i amfiteatern folkets jubelrop hälsade
gladiatorernas död, arbetade i skrifrummens stillhet
juriskonsulterna på nya lagar, reste den romerska
rättens oförgängliga byggnad, som till sist skulle krönas
med slafveriets upphäfvande. Den dag närmade sig,
då Ulpianus skulle nedskrifva de stora ord, hvilka
sedan aldrig utplånats ur folkens minne: »Enligt
naturlig lag födas alla människor fria och jämlika.»
Då började hvad Renan kallar »filosofernas rege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
