Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markus Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
kunnelser redan monoteist — ser på de hedniska
gudarna såsom på symboler, nödvändiga för den
mänskliga svagheten, och tror på en enda Gud.
Filosoferna liksom sedermera jesuiterna sträfva
framför allt efter välde öfver härskarens samvete. Häri
lyckas de fullständigt, de bli kejsarens oskiljaktiga
vänner: den vise är hans comes, är anställd i kejsarens
tjänst och uppbär fastställd lön.
Senecas och Platos dröm har uppenbarligen
förverkligats: filosofernas herravälde är — för första
gången — grundadt på jorden.
Markus Aurelius, i besittning af såväl den mest
storartade förmåga af själfförsakelse som de romerska
cesarernas oinskränkta makt, har till sin uppgift tagit
utbredandet af lycka och rättfärdighet på jorden, och
han sträfvar mot detta mål så medvetet, oaflåtligt och
lidelsefullt som ingen före honom. Uppnådde han det
i någon mån? I det svar man nödgas ge blottas
människoödenas hela ironi.
Barbarerna hade öfvergått Donau. Rörelsen hade
börjat i långt aflägsna trakter. Hela massan af
germaner och slaver hade satt sig i rörelse. De romerska
legionerna förmådde ej hålla stånd mot det
fruktansvärda anloppet, de drogo sig tillbaka. Hela ltalien
greps af panik. En stor folkrörelse hade börjat, och
den skulle sluta med romerska kejsardömets undergång.
Det sades, att ingen gång sedan puniska krigen hade
riket varit utsatt för sådan fara. Därtill kom också pest.
I sin egenskap af filosof hatade Markus Aurelius
kriget. Krigiska bedrifter föreföllo honom
meningslösa eller brottsliga. Han skrifver i sin dagbok:
»Spindeln yfs, då den fångat en fluga; en att ha fångat en
hare, en annan en sardin, en tredje ett vildsvin, en
fjärde en björn, en femte en sarmatisk krigare. Från
principiell synpunkt äro alla banditer.»
Ehuru han förstod det orimliga i kriget, blef han
af pliktkänsla en stor härförare. Han försvarade den
romerska civilisationen mot barbarernas elementära, råa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
