Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markus Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
styrka. För att få pengar till kriget sålde kejsaren
dyrbara möbler i sitt palats; han väpnade gladiatorer,
slafvar, diogmiter (polistjänstemän) och till och med
förbrytare.
Hädanefter måste den kejserlige filosofen tillbringa
nästan hela sitt lif på Donaus och Grannas stränder,
på Ungerns vilda, dystra slätter, i de halfbarbariska
städerna Carnuntum och Sirmium. Han hyste en
gränslös motvilja mot krig och själlöst enahanda, men han
öfvervann sig och förde denna enformiga, ändlösa
kampanj mot kvader och markomaner uthålligt, systematiskt
och framgångsrikt. Hären älskade honom. De vilda
barbarerna behandlade han som en sann filosof och
respekterade den mänskliga värdigheten också hos dem.
Hela dagen tillbragte han i lägret under militära bestyr,
och först mot aftonen, då vapenrassel, trumpeter och
kommandorop tystnat, drog han sig tillbaka till sitt
tält, ensam och svårmodig, för att ändtligen få lugn,
reflektera öfver gagnlösheten i den strid han förde och
sedan han tändt filosoflampan läsa sin
älsklingsförfattare Epiktet eller nedskrifva någon tanke i sin
dagbok. Säkert var det en sådan dyster, sömnlös natt, då
soldaterna redan sofvo och djup stillhet, afbruten endast
af vaktposternas signaler, härskade i lägret, som
kejsaren trädde ut ur sitt tält, begrundande blickade upp
mot den nordiska stjärnhimlen och tänkte den tanke,
som jag finner i hans dagbok:
»Pytagoreerna lärde, att man i dagbräckningen
skall blicka upp till himlen för att erinra sig icke blott
dessa väsen, som i evig oföränderlighet och efter
samma lagar fullfölja sin uppgift, utan också deras
ordning, deras renhet och deras oskymda klarhet. Ty
stjäärnorna täckas af ingen slöja.» Kejsaren ville, att
hans själ i allt skulle likna dessa väsen — vara likaså
ljus, sann och fri från alla hemligheter inför
människorna.
Han var redan öfver femtio år. En förtidig
ålderdom närmade sig. Han hade undertryckt sitt person-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
